fredag 30 december 2011

Kilskrift



Klövspår
gör kilskrift:
rad av tecken
i frusen åkerlera.

Förra året låg snön meterdjup här.
Nu är plogfårorna öppna mot himlen.

I skogsbrynet ropar en korp.

Jag följer teckenraden,
hör porl från bäcken.

Det är några månader kvar
till vipor och lärkor.

Tecknen är tysta.

onsdag 21 december 2011

Evighetsarbete. Vintersolstånd

Vintersolstånd
Åter vidtar Sisyfosarbetet:
Från vinternatts svarta hål
Baxa solen högst på himlen!

tisdag 20 december 2011

Stockholmsrim

Löven faller som snö mot marken;
Snart skall snön börja löva ned.
Frosten skall täcka grenen och barken
på varje buske, på varje träd.

Vintern skall vitna skogen till dvala
Lång blir sömnen för alla träd.
De vaknar till vårdagar, mindre svala,
När solen åter står mäktig och bred.

(Om man låter 'träd' uttalas som 'tred' så rimmar det på 'ned' och 'bred', och blir så kallade stockholmsrim.)

Ännu ett mord

Den kvällen
hade himlen märkliga färger.

Det blåa
gled över i violett

som så småningom
djupnade till tung rosa;

Himlen
breddes ut - en blodig duk.

(Antagligen skriven under den tid Lasermannen var i farten och Folkhemmet kantrade i ett svärm av kulor från ny liberalism och Ny Demokrati)

måndag 19 december 2011

Vargarna på Skansen

Strindberg skrev om vargar på Skansen
Hur gråbenen ylade på sitt berg
Nosen i vädret, sitter på svansen
Tjuten går rätt genom ben och märg

Idag hörs ulvarna åter från fängslet
Den gråa klippan vid Djurgårns strand
Vargarnas rop går högt över stängslet
Når oss, och sätter hjärtat i brand

Sommarmeditation

Här kan man sitta och meditera

när moln drar förbi i långsam lunk.

Sitta och titta och reflektera -

ta ur sommarbägar'n en klunk

av livets vatten (med låg alkoholhalt)

när trutarna gastar för fuller hals.

Månne livet en dag gör vrålhalt,

men nu dansar humlorna sommarens vals!

fredag 9 december 2011

"Hej"

"Hej" ropar barnet till ekorren

Någon andas

Jag hör någon andas
långsamt och tungt
som en sovande 
långt borta 

Men här är jag ensam
med rödhakesång,
vågor mot stranden
och vråken i skyn

I skogen drar nordan
Sol i sydväst
Mänskor syns ej vid vattnet
Andningen hörs alltjämt

Stubbe kokar över

Stubbe kokar över
av bubblande mossa

Sten vräker sig
valrosslikt

Profetia 1993

Jag ser det tydligare nu:
Nordamerika faller:
Brottet har redan skett vid Panama
Inget håller den väldiga tyngden kvar!

Mexico dignar under den uppsvällda massan
Spricker kanske vid Tehuantepec-näset
Medan Sydamerika stiger
En färgskimrande bubbla

Nordamerika faller

Ingen vet vart

Ingen bryr sig

Atlantis förtörnade gudarna och sjönk i havet
Så faller också Amerika
Vattnet döljer liket


(Skrivet 1993 efter att ha sett de amerikanska kontinenterna på jordgloben.)

torsdag 8 december 2011

Något att vara stolt över?

Så går vi mot nästa krig

Där finns kanonmaten
Och gamarna

Årstaviken

Årstaviken
Blank som en välputsad tenntallrik
Årstaskogen är också tallrik
Talrikt står där tall vid tall.
Grönsiskor svirrar i strandens alar
Snabba, oroliga
Det känns som vår
Vatten rinner nerför klipporna
Det är Lucia nästa vecka

torsdag 24 november 2011

Övervakare

Arkturus, pricken till höger på bilden, är ljusstarkaste stjärnan i stjärnbilden Björnvaktaren. Man ser den även inne i Stockholm nu på vintern om man ställer sig på en mörk plats.


Novembernatt

Arkturus ser över min axel
Björnvaktaren

söndag 13 november 2011

söndag 6 november 2011

Den ugglande uven




Det sitter en uv av plast och ugglar -
i Pålsundskanalen håller den vakt.
Att skrämma måsar från båtar och bryggor
kanhända ligger i plastuvens makt.
Men inte skall mäktiga hoanden höras
runt Långholmens branta klippor och stup,
uven kan bara tyslåtet grubbla
och orörlig stå där i nattens djup.

lördag 5 november 2011

Alla helgons dag och natt




Lågor

Minnen

Så går tiden

I nattens arkiv
finns våra minnen,
registrerade och samlade,
vart och ett i sitt fack.

lördag 29 oktober 2011

Stenen - tanken

Stenen
hopsjunken
grubblande
fyller lördagskvällen med närvaro,
sjunker inåt
av egen tyngd.

Längst därinne
finns en tanke.
Avskiljd från det andra
ruvar stenen sin tanke.

Känn stenens ömhet.

Känn omsorgen
om detta enda

Trötthet

Trötthet, blundar

Min flotte glider mot andra stranden
medan månen söker nattkvarter
i ett mörkt hotell.

Låt drömmarna bygga ett rike.
Låt morgonen höja en sol.
Låt mänskan bli mänskans like
För evigt, från pol till pol.

Dimma

Ett hav av vit dimma lik sjudande mjölk
har översvämmat åkrarna, bara
enstaka tallkronor sticker upp -

landskapet får plötsligt kinesisk ton,
breder ut sig som en sparsmakad
tuschmålning på sidenduk

Jag plockar blåbär


Gammal sak från 1994. Tror faktiskt att en värmländsk poet vid den tiden hade skrivit en diktsamling om inget alls.

Jag plockar blåbär.
Bara lite.
Åskan drämmer till i öster.
Vet, det här skulle kunna vara ett poem
av en värmländsk bygdeskald som skriver
om inget alls, bara
att han plockar blåbär.

I drömmens järnvägsstationer

I drömmens järnvägsstationer
är det skymning och natt -
egendomliga tåg kommer och går.
Du är passagerare
eller vandrar på perrongerna,
ut bortom asfalt och grus
där aftongrönska finns.
Det är ett samhälle,
helt litet,
och snart står du bortom det sista huset.
Eller är på tåget
som rusar bort från stationen
men ändå finns kvar,
eller kommer till en ny station
som är likadan som den förra.
Kommer du inte närmre dig själv
för var resa,
som om du är det planetsystem
som kretsar runt den sol
som är dig själv?
Kvällsljuset utplånar detaljerna.

onsdag 19 oktober 2011

Förskjuten? - Stagnelius


När jag såg denna apa på ett fönsterbleck på Brännkyrkagatan, Stockholms Söder, tänkte jag: "Är du kanske förskjuten av världen, stackars liten?" Men så noterade jag att fönstren tillhörde en religiös församling. Kan det ändra saken? Jag mindes en rad av Erik Johan Stagnelius:

Förskjuten av världen, men icke av Gud

Fast i Stagnelius' originalmanuskript står det:

Förskjuten av världen, förskjuten av Gud

Detta har dock någon, kanske Erik Johans prästerlige fader, ändrat till "men icke". Den snaskiga titeln på dikten, Till förruttnelsen, fick dock hänga med till eftervärlden! Låt oss hoppas att åtminstone någon högre makt är denna lille apa till hjälp så den inte behöver sitta där på fönsterblecket i ur och skur och frysa!

När jag bläddrade i häftet med Stagnelii dikter (FIB:s lyrikklubb, lilla serien nr. 22, 1976) hittar jag följande intressanta rader, i dikten Kärleken och landet:

Om mänskan alltid så i helig oskuld levat,
och brottsligt efter guld i bergets avgrund trevat
och tornande palats ej höjt mot himlens sky -
ej världen skallat då av vapenbrak och gny.
Ej Moskvas rika slott gått upp i rök och lågor,
kosackens djärva häst ej druckit Seinens vågor,
med staven i hand och rosor kring sitt hår
Napoleon gått i vall på Korsika med får.

Inte illa skrivet, fast det kanske är lite svårt att tänka sig den store Napoleon som rosenbekransad fåraherde på Korsika!

lördag 8 oktober 2011

Tomhetens tid

Tomhetens tid - så bedrägligt fylld
av frånvarons närhet

Kärrsångaren rör sig tyst i vassen,
tills sången plötsligt hörs igen -
ett hån mot denna tomhet

I rummet av vatten, vass,
alar, tysta änder,
är en frånvaro som märks.

Något har dragit sig undan.

Törnskateungens vattrade bröst
kanske bär en flisa av detta

Ett motiv utan tavla

Ett motiv utan tavla
Hav, flödande rikt
Blått vatten utan bild
Rinnande, allt blåare
van Gogh-nervösa vågor
En lykta utkladdad i blåsvart kväll
Vågvippande reflexer
Till slut målar tavlan sig själv

Torn driver bort med moln



Torn driver bort med moln
som färgats rosa av aftonen
när solfalken lyft sin brinnande vinge.

I den eviga förkolnadens pansar
vilar drömmen om morgonen
när den vandrar långt borta
på stränder där ljuset nyss nått.

Nu sjunker havet undan
och vi kan gå genom porten
till gator gröna av tång,
vita av marmor
och lyssna till klockorna.

I mörker sjunker de onda männen
och mals till sandkorn
av nattens kvarn.

Tornen driver bort med många vimplar
med ryggen mot det mörker
där så mycket tomhet finns,
medan vi samlas på stadens torg
och lyssnar till morgonens klocka.

fredag 7 oktober 2011

tisdag 4 oktober 2011

Oktober-gny

Härinne spelas blåsinstrument på radion
Milda toner från de pudrade perukernas tid

Ute hörs en annan ton, dov, klagande,
tränger in genom fönsterspringan.

Det är som om världen sitter någonstans
i oktobermörkret, hopkrupen i kölden,
glor mot en molnig himmer och bara gnyr.

Inga stjärnor till tröst, inte ens en eld.
I morgon kanske elden kommer.

2xfåglar

Den egendomliga fågeln
rör sina vingar i mitt bröst
Kanske lyfter den
Lämnar sin lavgrå gren,
möter en blå himmel
av blänkande klarhet


Steglitser, ett par,
med västar i pastell
tar tistlarnas frön
för givna

Och så tändes de första fyrarna

Och så tändes de första fyrarna
mot vätemolnens fond

Ljuset sträckte glänsande armar
genom rymden

Tankfulla gudar
betraktade den nya världen
tog sina nya länder i besittning,

medan en jätte
stilla vandrade bort mot mörkret

Äääh, var det där ... Gud!?

Och så hände det något:

Himlen öppnades
Hornfanfarer ljöd

En gubbe med röd näsa
tittade fram bland molnen -

och lipade

söndag 2 oktober 2011

Nu får björkarna ränder av gull



Nu får björkarna ränder av gull
och ärlorna fylls av oro:
till nya stränder, för värmens skull,
utan svek eller otro
far de små liven till Nilens strand -
den stora floden vid öknens rand -
där mat i mängder ger ärlor hull
och kanske kraft för ännu en kull!

Rim och haiku



Innanför pannans lober
växer mentalt ett sorts oktober
i takt med hösten växande svärta:
inne i själen känns en sorts smärta
när bladet av höstvinden får en skjuts
och faller sorgset i markens smuts

Oktobersmärta
Det blir värre framöver:
Eländs-november!

Först var det rim,
en haiku så:
så kan det gå
när int' haspen är på!

Höst



Nu kryper hösten
ända ut i bladens spetsar
i spaning efter tid som gått -
och löven faller
tiden flyr
hösten ... oktober

fredag 23 september 2011

Ljus över Söder



I vördnad och uppskattning,
böjer gatlyktan sitt huvud
inför fullmånens prakt.
"Varför tvista om företräde,
det kan jag verkligen inte göra.
Ditt ljus är störst,
fast vi lyser ju båda
med ljus som kommer från annat håll!"
"Du har rätt" säger månen.
Vi är ljusets bärare,
inte dess skapare.
Så låt oss därför fridfullt
och utan åthävor
bringa någon upplysning till denna kväll,
var och en efter sin förmåga!"

torsdag 22 september 2011

Rödbruna ryggbrutna uthus

Rödbruna ryggbrutna uthus
rankiga, gistna
vid åkrar där kråkor äta
jordbrukets överflöd.

Fältens tomhet och tystnad
syns från tåget
tills visslan väcker
en vemodig ande någonstans.

Montgolfièrer

Vid den tiden höjde sig montgolfièrerna i skyn,
ljudlösa, likt ugglor vars stumma vingar
smeker natten

Montgolfièrerna trädde fram inför stjärnornas
och de kosmiska molnens ögon

Mänskligheten ser bara den gnistrande stjärnhimlen
en gång

Gudarna ser den alltid


(Montgolfièren var den första typen av varmluftballong, i princip en stor tygpåse som man eldade under så att den lyfte sig samt vidhängande korg. De ballonger som åker omkring över Stockholm numera är också av den typen, med varmluft som förs in i underifrån. Fast numera har man värmekällan med sig.)

BRASILIENS KUST


Den brasilianska kustens vassa vinkel
vidöppen för allt som flyter in
låt isbergen falla
låt dem falla över skogarna
papegojorna, aporna flyr
tjattrande hyddor
spruckna generaler
oceanen talar
med strömmarnas starka tvång
SYDAMERIKA står det på kartan
den stelnade globen
orörligt blått pappershav

Europa finns ej mer
Zarathustra har virrat en sista gång
runt den brokiga kon -
jaguaren sveper sin stjärnmönstrade natt
över Sydkontinentens skuldror

TUNNELBANAN LÄCKER – VATTNETS MAKT


Tunnelbanan läcker

Sprucken betong
Rinnande smutsigt vatten
Rännilar över golven
Dropp genom taken -

spräng det usla huset1
detta är inte Tihuanaco2

och den krypande fukten sträcker
sina obetvingliga fingrar
tänjer obetvingliga tentakler genom
sprickande betong
sprickande urberg

1 Ett uruselt hyreshus - bara några tiotal år gammalt - i Göteborg skall sprängas. Det lönar sig inte att rusta upp det.
2 I de värsta jordbävningsområdena i Sydamerika har indianerna byggt hus som nu stått bortåt 2000 år

Tundrakatt

Vintern har krupit ihop 
som en ruggig katt
en stor katt hugger klorna
i Svithiods vintermarker -
ligger där och väntar orörlig
fryser allt till is 
med stora
gula 
ögon
hugger klorna hårt i tjälen
tundrakatt

HÄST MOT RÖD MÅNE

(Inspirerad av "Den flygande hästen från Gansu" som var med på en utställning med kinesiskt arkeologiskt material på Östasiatiska Muséet i mitten av 1970-talet.)

Häst mot röd måne
rastar hoven
på bronssvalans rygg,
rusar fram
i blånande rymd.

Drakhäst
flygande drake
aldrig vilande väsen
fruset fast i icke-vilan
för alltid flyende
över Gansus slätter.

Vem stöpte den himmelska hästen?
Vem lät sina drömmar löpa
med hovar av glänsande brons?

HIMLEN VITNAR

(Åttonde januari 1985, en iskall förmiddag, gick jag över Västerbron)

Himlen vitnar;
är det blodbrist, vrede, skräck?

Solen pulserar,
blir skiftande former i gulrött:

än apelsinklyfta
än halvcirkel
päron
eller
en perfekt cirkel skuren med rakkniv ur himlen

Dagboken

Dagboken
kanske säger:

Dålig dag,
ännu mer regn
denna regniga sommar.
Igengrått och mörkt fast det är förmiddag.
Måste tända ljuset
för att se vad jag håller på med.

Dagboken suckar
över dagens sorger
men ler åt en mognande körsbärstomat
som rodnar på sin kvist i fönstret.

Från radion hörs toner
och övertoner -
regnet slår sakta
någon sorts rytm mot fönstret.
Radion spelar indisk musik.

Nu börjar en indier sjunga också.
Vem trampade katten på svansen?

Dagboken fäller samman sina pärmar.
Drömmer.

torsdag 28 april 2011

Här kommer vårvindar

Här kommer vårvindar

Ostyriga små troll
 virvlar runt med löven
 gör oreda i fjolårets gräs
 sticker svansarna i vinterns sista drivor
dansar runt med glada skratt

Många små troll
dansar i ring
runt vårens första sippa!

tisdag 22 mars 2011

Återgång

Så är floden
åter vid sin källa

Så står vi åter
på stranden av havet vi korsat

Vindarna söker sina hem
i världens fyra hörn

Ljuset faller åter
mot sin gryning

fredag 18 mars 2011

Skymningens grå flaggor







Skymningens grå flaggor
- trötta -
lutar sig mot ett sista flyktigt moln -

fåfängligt måhända,
om vinden inte stillnar
och ger vila

söndag 13 mars 2011

GÖSTA BOHMAN

(Här är några rader som jag skrev redan 1985. Av någon anledning är de fortfarande aktuella, fast det idag handlar om att personer inom Svenska Kyrkan har kritik mot hur folk drabbas av Försäkringskassans ändrade arbetssätt. Då som nu har protester kommit mot att kyrkan utövar en del av sitt budskap, nämligen det där man står på småfolkets sida och kritiserar de makthavande. Ingressen 1985 såg ut så här:

I en predikan kritiserade biskop Stendahl [han var biskop i Stockholm då] de skatteflyktingar som rymmer ur Sverige med sina miljoner. En reflexartad ryckning gick genom förre högerledaren G. Bohmans spattiga gammelmanslekamen, han skuttade fram och började kritisera - Stendahl!)

Senilium tremens!
Du gamla spattiga kamel:
hänger och kränger vid Nålsögat 
som en rikeman vid Himmelrikets port.

Har du sett till Jesus på senaste tiden, gubbe?

söndag 6 mars 2011

Osams

Havsörn

Gråtrut

Osams

(Jag är dålig på poetisk teori - kan detta månne räknas som en jamb? I alla fall syntes söndag morgon en gråtrut jaga en havsörn över Söder, Stockholm. Örnarna flyger ofta rätt över stan, och då blir måsarna sura.)

(PS. Enligt säker källa torde detta snarare vara spondé än jamb. DS)

fredag 11 februari 2011

Vinden far upp

Vinden far upp genom himlen
sätter sig på stjärnornas tron
sprider mörker
silar natten genom fingrarna -
den faller mot fönsterblecket
nattens bläckhorn fylls

REVOLUTION

När du slår spelet över ända
river reglerna i bitar
sorterar pjäserna på nytt
och jagar motspelarna på flykten:
det är din myndighetsdag!

Natten när mor dog och vi satt sovande vid hennes säng

Du gick medan vi sov.
Utan att öppna eller stänga dörren
steg du upp från sängen, från morfinets sömn
och du gick.
Om det fanns en annan dörr
såg vi den aldrig.
Jag bara hoppas
att du möttes av en vänlig hand.

Kontinentalförskjutning

Atlanten vidgas
Amerika glider bort
De drucknas skepp
driver mot avgrunden

Tystnad

Tystnad i rummet
måndag eftermiddag

Har jag varit här förr
i detta rum?
Sett upp mot taket
Sett fönstret
och lyssnat till en tyst eftermiddag

Smälter maten
och lyssnar till klockan
som flitigt
drar tidens lass

Ljud från gården
Ljud från gatan

Här står Tystnad
och vaktar sitt pass