Ett motiv utan tavla
Hav, flödande rikt
Blått vatten utan bild
Rinnande, allt blåare
van Gogh-nervösa vågor
En lykta utkladdad i blåsvart kväll
Vågvippande reflexer
Till slut målar tavlan sig själv
Poesi skall ha något av "känsla för det förunderliga". Här publiceras dikter jag skrivit sedan 1980 eller så. Ett urval av de som jag gillar bäst och som ibland kanske tangerar detta "förunderliga" som kan vara så svårt att finna och uttrycka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar