Torn driver bort med moln
som färgats rosa av aftonen
när solfalken lyft sin brinnande vinge.
I den eviga förkolnadens pansar
vilar drömmen om morgonen
när den vandrar långt borta
på stränder där ljuset nyss nått.
Nu sjunker havet undan
och vi kan gå genom porten
till gator gröna av tång,
vita av marmor
och lyssna till klockorna.
I mörker sjunker de onda männen
och mals till sandkorn
av nattens kvarn.
Tornen driver bort med många vimplar
med ryggen mot det mörker
där så mycket tomhet finns,
medan vi samlas på stadens torg
och lyssnar till morgonens klocka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar