Den egendomliga fågeln
rör sina vingar i mitt bröst
Kanske lyfter den
Lämnar sin lavgrå gren,
möter en blå himmel
av blänkande klarhet
Steglitser, ett par,
med västar i pastell
tar tistlarnas frön
för givna
Poesi skall ha något av "känsla för det förunderliga". Här publiceras dikter jag skrivit sedan 1980 eller så. Ett urval av de som jag gillar bäst och som ibland kanske tangerar detta "förunderliga" som kan vara så svårt att finna och uttrycka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar