Jag hör någon andas
långsamt och tungt
som en sovande
långt borta
Men här är jag ensam
med rödhakesång,
vågor mot stranden
och vråken i skyn
I skogen drar nordan
Sol i sydväst
Mänskor syns ej vid vattnet
Andningen hörs alltjämt
Poesi skall ha något av "känsla för det förunderliga". Här publiceras dikter jag skrivit sedan 1980 eller så. Ett urval av de som jag gillar bäst och som ibland kanske tangerar detta "förunderliga" som kan vara så svårt att finna och uttrycka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar