Molnen frågar inte

Men när molnen inte stannar

och frågar dig om något

vad finns kvar att göra?

Däruppen far vinden bort

med kvalster, spindlar, sporer

och dessa moln

Som alltid vänder molnen sig bort,

sänker aldrig sig ned

för att fråga dig om något

En tystnad som före radion

En tystnad
som före radion

Venus
drar långsamt förbi
den slocknande månens horn

Skulle man se närmre på himlen
skulle den väl te sig
som en guldfläckig stare om våren

Jag målar lövsångaren en fjällbjörk

Radion spelar tråkig orgelmusik
Hotar att börja med Mahler
Än sen - Jag har skapat ett fönster.
Ett eget fönster mot nästa lövsprickning.

Betrakta stenarna!
Meditativa klumpar med rockar av kartlav
De har satt sig att vila
På bädden av dvärgbjörk och krypande vide

Ett fönster
Innanför rutan känns inte vinden
Med smak av fjällhed och islossning

Stänger av Mahler och fortsätter drömma
Det är svart vinter
Tröttheten känns redan

Tänk på islossning
Tänk på luft som gradvis fylls av färger
Tänk på de blågrå bergen

En lövsångare skall komma upp från Afrika
Jag har målat honom en fjällbjörk
Och när allt annat tystnar
När vinden går till middagsvila
Skall lövsångarens toner
Höras över stenblocken vid Abiskojaure

Pennornas liv

Snart är den här pennan slut

och den går till pennornas himmel

(avdelning: rörtuschpennor)

och nya krafter får ta vid.

Sådant är pennornas liv.

Stadsduva

Stadsduvan -

fåglarnas rödögde trasproletär

vandrar dystert grusgångar

utan gråsparvarnas familjeanda

skatornas glada tjatter

eller björktrastarnas resoluta min

Som om du redan anade

att dina ben skall krossas av en bil

att du dör i en ärelös farsot

eller att den blixtsnabba döden -

duvhöken -

skall slå ner ur träden

Kajors skri

Engelska Parken

Kvällning

Kala grenar
Kajor som svarta punkter

Plötsligt
samfällt:

ett skri!

Ett hest, gällt "någonting"

Sedan tystnad