NORRSKEN

Fågeln höjde huvudet

blickade mot norr;

spände vingarna

gled bort i natten.

Norrskenets slöjdans

med stjärnfälten,

stjärnbilders trygga

nattliga gång;

glansen från länder

där snö täcker marken

- fågeldrömmar

en midvinternatt.

Ensam skidåkare

vilar mot stavarna

ser mot norr:

lyssnar

till vintern,

vävs in

i nattljusens kokong.

Fågeln i kölden:

svart kors

mot fjärran ljus.

Anden

sluten i sig själv

breder manteln över himlen.

Du följer dess steg

sluter dig i dig själv

och omfattar Anden.

Skidåkaren stelnar.

Linjerna klarnar

och han möter fågeln.

Någon skall snida allt detta liv

i täljsten och blänkande valrossben.

(Julafton 1991)

Betraktelser efter novembers lövfällning

Lövet faller

i ensamhet
tvåsamhet
tresamhet

Ger mig en lätt puff på armen
Säger "hejsan, hejsan"
och faller vidare

Och så kommer nästa
och nästa
och nästa

November faller till marken
att sakta multna bort

Kanske ropar grenen
"farväl mina barn!"
till de fallande löven

Kanske löven svarar
"kära mor, nu gör vi en varm och fin
och dessutom näringsrik matta
över dina rötter
så att du kommer att må bra till våren
när våra nya syskon kommer!"

Troll betraktar ljus

Förundran;

två troll

betraktar ljuset

Tavla

En bonde som ärjar sin åker

En gumma med ris på sin rygg

I fjärran hörs lärkor och råkor -

Vinden är vårlig och trygg.

Men bonden han tänker på kornet

Och gumman på värme i hus

När vårvinden stöter i hornet

Och skogarna fylls av dess brus

November gick bort i sin gråa rock

November gick bort i sin gråa rock

Sörjd och saknad av ingen

Luften är tung, av dimma tjock

Frosten är kall på tingen

En vinter av tvekan, av tanke slö

Med solen vid horisonten

Tanken kan ligga i lä och dö

Eller flyga bort som dronten

Vinterns helgon

Vinterns helgon

Skuggmask

Dröjande skepnad -

förstår du?

Jag fanns i begynnelsen.

Jag finns vid slutet.

Jag är odödlig.

Den här hösten

Den här hösten;

regnet fragmentiserat till fukt.

I det fallande mörkret

drar sig pälsdjuret

hem till idet.

Bara sov

och vänta det nya ljuset.

Sov

i din varma päls.

Blanka gator

ruttnande löv

är mänskornas lott.

Ärlorna är

i Egypti land,

fiskgjusen flyger

mot Senegal.

Nu tar solen sin skugga och går

Nu tar solen sin skugga och går

mot kvällens hisnande renhet,

där dikten och sången i väntan står

på klarhet och lyrisk enhet.

Fågelsången falnar, dör bort,

spovarna flyger mot söder.

I åtta rimmade rader kort

diktarens hjärta blöder.

Filosofi-haiku

Fi lo so fer na

Drick er röd vin li ter vis

Ta lar gu da likt

Det finns ett land där vindarna vänder

Det finns ett land där vindarna vänder

asparnas löv och fjällbjörkens blad,

med lövsångartoner vid gröna stränder

och rödhakars sirliga kvällsserenad.

Vindarna går över mossgrå hällar

nötta av jöklar och dånande hav,

solnedgångar och blå kvällar;

vindarna har inga särskilda krav

annat än frihet från människogriller

lagar och regler som låser fast,

galler och snaror och fångstmannagiller -

särskilt såna som är av plast.

Det finns ett land där mänskorna härjar

De måste styras med lag och förbud

de ynkliga krympta själsliga dvärgar

med penningens vansinne som sin Gud

Ett fallande gult löv;

diktaren sliter hjärtat ur bröstet

skriver HÖST med hjärteblod

I ett blånande ljus

I ett blånande ljus sjunker solen över stränder

där den sista människan för länge sedan gått.

Vågorna har suddat ut spåren av fötter.

Vågor vill bara se sina egna spår

och leka en stund med marvattnets tång

medan solen sjunker i havet.

En sakta bris och lugna små vågor.

En strand där röster aldrig mer hörs

och inga ögon ser mareldens lågor.

Sandslottet faller,

dess murar glider långsamt ut

i kvällssolens sista vattenblänk.

Att sparka kastanjer och ekollon utför Münchensbacken

Münchensbacken

Att sparka kastanjer vid Münchensbacken

går bra med tån, men inte med klacken.

De studsar så glatt, dessa bruna små nötter

som hoppas på framtid med egna rötter

i Stockholms mylla. Men denna mark

är täckt av asfalt som är för stark

Ekarnas ollon är också flinka

att rusa fram - nej, ingen vill linka

och komma sent i det vilda loppet

ty varje ollon det när ju hoppet

att jobba sig upp och i livet fram

att slutligen stå där med mäktig stam!

Ja, ekens ollon, kastanjens nötter,

rusar fram som hade de fötter ...

men du må väl ge mig äran ändå

av lite hjälp, just en kick av min tå?

Flyttblocket smeker tallen med sin grå nos

- Hej, säger flyttblocket till tallen. Jag tycker du har så fin och len bark. Kan jag få gnida min nos mot dig bara lite försiktigt och känna den goda doften av kåda?

- Försiktigt, du trampar faktiskt på mina rötter, säger björken upprört.

- Jaja, svarar flyttblocket godmodigt. Jag är så försiktig jag kan, men tänk på att jag var här långt innan du och dina hetsiga och alltid brådskande vänner dök upp. Ni har alltid så bråttom, skjuter i höjden och ramlar omkull och är borta innan man knappt hinner hälsa! Jag tycker man skall ta det lugnt i livet. Eller vad säger du om det, tall?

- Jo, de har alltid bråttom småttingarna. Men klia mig gärna på barken så kanske några jobbiga insekter ramlar bort också. Det är bara skönt. Snart är det vinter, och då får vi stå här i snö och sova ett tag. Då känns det tryggt att du håller vakt, flyttblock.

- Alltid redo, min kära tall, alltid redo. Mm, vad det känns skönt att gnida nosen ett tag ...

Höst - haiku

Det rasslar som regn

Löven kommer till mötes

Höst på grusig mark

Kosmisk fjäril

Kosmisk fjäril

- vingstark -

slår stjärnor som frömjöl

på rymdens ängar

Blomma i bädd av tistlar

Att vila sin späda kropp

i bädd av mjuka tisteldun

när sommaren mognar till fullhet …

Hördu, gullris, är det inte dags att sluta drömma

att resa dig och möta den nya dagen?

Nej, min vän

ligg kvar i det vita mjuka

och dröm sommarens vackraste drömmar ...

Tillfällighetsvers om fågelflytt

Inspirerad av ett besök i det lantliga Ågesta strax söder om Stockholm. Där svirrade oroliga sädesärlor runt överallt, kanske inställda på att flyget mot söder strax skall avgå.

Ärlorna i hagarna

får numer räkna dagarna

tills det blir dags att lyfta häcken

och dra' sta' till öken-bäcken:

Nilens stränder lockar ju,

dags att packa väskan nu!

Sommar - Bokslut

Nu går sommaren mot sin fulländning
Känn: föraning, höstvindar ...

För en stund är luften klar som en tanke:
en självreflexion
där Jaget söker sin egen mening.

Så kan man betrakta det liv som gått,
det liv som kommer
likt en brusande höstvind:
en jättehand som griper och ruskar träden,
ett finger som förstrött drar genom gräset.

Men nu är det stora stilleståndet
mellan inandning, utandning,
när sommaren går mot sin fullbordan
och alla dess konton skall avslutas
i balans med debet och kredit i ordning ...

Falkögd vakar revisorn
redo att slå ner på var oegentlighet.

Hur mycket kommer att finnas på "utgående balans"?
Hur mycket på "osäkra fordringar"?

Finns en verksamhetsplan även för nästa räkenskapsår?

Mystiken skingras

Mot den gröna himlens slingrande väv

glöder de sex solarna:

två liksidiga trianglar

omutliga i sin rena form

står stolta under midnattssolen

Inte må de frukta annat

än trädgårdsmästarens kniv!

(Jo, det här är menat som en minikurs i poesi. Man läser ju ofta dikter med underligt bildspråk och undrar hur fasen poetdåren kom fram till det där! Men om man hade en bild som visade vad poeten eventuellt såg och som gjorde att han/hon skrev som det blev så kanske saken inte alls verkar så konstig. Mystiken skingras.

Och i det här aktuella fallet är det inte mer mystiskt än sex maskrosor som fotograferades på en gräsmatta utanför Abisko turiststation några dagar innan midsommar.)

Himlagrå

Juli dör ut i kvällsregn

Aftonen kramar vätan ur Himlagrå

Himlagrå vänder sfären mot väster

Ansiktet mot regnen lyser grått

Himlagrå sluter ögonen

Vill bara drömma

Varifrån detta lugn?

Kvällen kurar ihop sig

Himlagrå drömmer

Den stilla timmen

Den stilla timmen

när koltrasten långsamt

syr kvällen samman;

då sjunker ljuset

till havets botten

och vilar fridsamt

på vitaste sand

***

Dagen vill inte lämna ljuset

till natten, där koltrastens sång dör bort.

Ännu så finns den kvar omkring huset

och natten passerar, flyktig och kort.

Glada grodor

Glada grodor

Väntar regnet

Ser mot himlen

Kväker blått

Tredjedelen av sommaren har gått

Tredjedelen av sommaren har gått

En svarthätta sjunger i morgonkylan

Regnmoln trycks ned mot jorden

som fuktiga tvättsvampar.

För vart liv: en död.

Storlom II

Gavia arctica
iskalla namn

storlommen vilar
i vikens famn

glider lugnt
över blygrå vågor

sommarn har utsläckt
vårens lågor

junis järnnätter
kommer - lyss!

hösten ger sommarn
sin judaskyss ...

Stjärnbilden Skogsstjärnan

Stjärnbild

Skogsstjärna

Trientalis europaea

***

En konstellation

Rymden är så nära

***

Stjärnbilden skogsstjärnan

Vinden rycker i jackan

Vinden rycker i jackan -

försynt, ivrigt:

”Se hit, se dit, se, se ...”

Vågornas samtal med stranden fortsätter

Det kanske finns mycket att prata om?

Konversationen låg ju under is från januari till maj!

Lövsångaren

talar förbi gulärlan

och alla andra

som inte vill lyssna

Att skapa nytt

Det här livet känns inte bra

Det behövs något nytt

(eller en slaskhink för att bli av med det gamla)

Starta datorn. Nu ska vi se …

Där var det ja! Välj NYTT. Trycker …

”Skapa en ny mupp”

Mupp?

Äh, vaddå, mupp kan du va själv datorskrutt!

Oj, ursäkta, MAPP står det ju, jag läste fel ...

Då fixar vi nya mappen GAMLA LIVET

och så klipper vi ut alla mupperier ur förhandenvarande trista liv

och klistrar in dem där …

och så raderar vi skiten!

Viva la vida nueva!

RADIOASTRONOMI

Därute talar atomerna

vätemolnen och koloxiden

i svalget mellan stjärnorna.

Blå jättars solvind

blåser stoft i ljudlös dans

längs galaxernas spiralarmar.

Radioteleskopen lyssnar,

noterar de svarta hålens strålningshorisonter

pulsarernas taktfasta blinkande

elektronernas relativistiska framfart.

Morgonbön

Mångarmad indisk gud:

Eken vänder grenarna

i andakt

mot morgonsolen;

bedjar i tystnad.

Kören stämmer upp.

Lövsångare - en svensk dröm

Sverige är en dröm
lövsångargrönt skimrande
som en försommardag -

en fågel
förtrollad av vindharpors brus
hastande mellan ständigt gröna kvistar:

en sådan dröm är Sverige.

När dagen går in för landning

När dagen går in för landning
att vila i godan ro
brer nattfågeln ut sina vingar
och lämnar sitt trygga bo

Det flyger en fågel mot månen
att hälsa dess bleka glans,
den strålande benvita skölden
med ljusgård som gloriekrans

Ensam flöjt

Ensam flöjt
fyller världen med mening -

bambuflöjten och tranboet
som molnet och vinden
i aftonsolen
vidrör berget med varsam fot

(Antagligen skrev jag denna dikt efter att ha lyssnat på japansk flöjtmusik.)

Dags för nattvila

Solen ger gatan
en sista blekrosa
(vatten)puss

Dags för nattvila

Vinterns babian

Upp stiger vinterns babian
och skakar sina raggiga armar

- mjällen faller vita

Ispansrade marsnätter därute

Slutet av mars för nästan exakt tjugo år sedan; jag skrev detta. Fotot är från i förrgår, en snödroppe utmanar snön!

Ispansrade marsnätter därute;
andar väntar
uggletyst
innan jorden med en axelryckning
spränger isen.

Av vassrör vill jag skära en penna
- rita runor med hemlig skrift,
blanda bläck efter eget huvud
skriva som skald ett vårpoem.

Och våren tränger på

Och våren tränger på

Knuffas

Blir påstridig

Står med ljus skinande panna utanför mitt fönster - allt tidigare för var dag - viftar med armarn, ropar:

"Kerstin har hört taltrasten

Nicke har sett tranor och gäss

Lennart har fotat massvis med sångsvanor"

Vintergäckar marscherar käckt ut på min systers gräsmatta

En modig pluton med gula hjälmar!

Jag pekar på ringduvan som sitter på en taknock på andra sidan gatan - snart hörs dess dystra hoanden

Himlen kan inte bestämma sig

Velar

Snö, regn, sol

Vår!

Och till slut tappar man tålamodet och ropar att "nu får du flytta på dej vårjävel så försommaren kan komma in och visa upp sin allrafinaste gröna klänning, prydd med lövsångardrillar"

Ja, det är lätt att bli upprörd i dessa väntans tider ...

(Foto från Rosenlundsgatan i Stockholm. Namnen i det här stycket kommer från några "brevvänner" i bloggosfären.)

mars nu - vårmånad

Det är mars nu - vårmånad
och regn hela dagen.
Grönfinkar bubblar, bubblar över

Kvällen. Regn.
Och ett liv som tickar vidare.
Jag väntar

Tallarna vid sjön

Tallarna vid sjön:
ton av gulbrunt i kronorna

(Sjö förresten - ett hack i berggrunden,
en skreva kvar sen istiden,
det var först igår som isen försvann
och i morse började tallarna växa,
i morgon plöjs allt ned igen)

Harspår, många harspår

Islossning

Förvirrad is bryter upp i kväll
driver mot havets hanegäll
till gryning där bränningsvit gällt en mås
skriker i vinden "Blås Kajsa, blås!"

Tidig vårvind

En tidig vårvind trycker mot öster
mot tundran
som väntar de vitkindade gässen

Trött av våren, trött av jazz
Fåtöljen en grav för gamla drömmar

Tankarna gamla, utan spänst
kan glida bort
i en portugisisk dödsmässa av Cardoso

Det är inte nödvinter, inte oår
bara trist väntan

Missa pro defunctis
Carminæ pro somnis defunctis

Nej, drömmarna är inte döda
de sover bara
hopkrupna under en gran
Snart väcks de av vinden
och stiger mot skyn
med de första sånglärkorna

Finns ens öarna kvar?

Finns ens öarna kvar?

Djävlar rider vattnen
krossar himlen -

Monster hugger mot stjärnorna -
öarna dör.

Skogarna faller
Maskiner krossar templen

Kloaker fulla av vackra träd

(Detta skrevs 1991. I går hittade jag en artikel i New York Times som argumenterar för att man inte skall hugga ner skogarna för att tillverka toalettpapper. Det tar sig.)

När dinosaurier sjöng

När dinosaurier sjöng
och stampade takten
var världen lyckligt ung

Det står en ek på Djurgår'n och vrålar

(Bilden tagen 20/2 nära Rosendals stallar på Djurgården.)

Det står en ek på Djurgår'n och vrålar
men inte vet jag vad den vrålar för …

Vrålar ut
Skriker
ett fruset plågat skri
mot himlen

Vrålar upp
Mot orättvisor?

Vrålar åt något

Varför skriker du?
Varifrån kommer ditt plåga?
Du ser ut
som ett barn som berövats hela sin värld
men världen förstår inget utan står bara brydd och glor
och undrar varför du skriker!

Men så svara då!
Hur kan jag hjälpa om du inte svarar?

Men eken står bara där
och vrålar övergivet plågat
mot den gråtunga himlen -

och vad kan jag göra åt det?

Ett moloket lejon med band om sin hals

tycker inte det här är kul, inte alls

för hellre hon röt ett ruskigt "vafalls"

och dansa med gnuer en lustig vals!

När symfonierna tystnar

När symfonierna tystnar
och fugorna
saxofonerna
återstår kanske ändå en kamelklocka
bortom Hindukush.

Och efter den:
vinden i tallarnas kronor.

Vinden och snön spelar sin skog,
knäpper på björkarnas grenar.

Sparka röv

Du skall sparka maktens röv -
inte slicka
bara kicka
maktens röv förutan töv

Rivning för nybygge i Liljeholmen

Här står många stora maskiner

De vilar sig efter slit och släp.

Kraftiga hus har malts till ruiner

Armeringsjärnen ser ut som skräp

Rivningstomternas avfallsmassor

Ser ut som resterna efter krig

Men någonstans finns välfyllda kassor

Kanske här blir bostad för dig?

De - och de andra

Det finns de som bara kan dra åt ...

... och så finns det ...

De små
de ringa
de förtryckta
de hunsade
de undanschasade
med löjliga kläder
skrynkliga
krokiga
försagda
trötta ögon
döda ögon
skrämda ögon
osäkra händer
darrande händer;
de som alltid fick stå därnere

Fjärilarnas under

När man ser mot talltopparna och himlen
och molnen som blåser förbi,
det känns som om tallarna faller mot en ...

När diskret marimbaklatter hörs från den sista isen,
eller ljud som av hopskrynklat papper ...

Fjärilarnas under - låt det inte gå förlorat!

Att vänta på regn

Regn
inväntas bäst under tystnad
Ljuset dras ned
En mörkare ton
gör dagen till afton - hör,
hur åskguden slår
en virvel i fjärran
Snart är regnet här:
en viskning i kvällen,
ett stilla sus

Måsen och stjärnan

På ett båtdäck i skärgården för femton år sedan, natten mellan 30 och 31 maj

---

Måsen och stjärnan
ljuset och tärnan -
majnattens blekhet
får blodton i öst

Vågen och tången
Sjöfågelsången
Ejdrarna flyger
med vindfyllda bröst

Vinden pratar med gräset

När jag gick högt på berget avtog vinden

Den satte sig på en klippa och vilade benen -

det kostar på att ränna berg upp och dal ned!

Vinden tog igen sig och pratade en stund med gräset

Drömpoet

Drömpoeten
är en bubbla i havet
blåst ur en sälnos,
skumflarn vid kusten
i vindens våld

Drömpoeten
är glansen från Månen och Aftonstjärnan

Drömpoeten är det enda lövet;
sjunken i mjuka förnan,
ger den sitt liv

Tjuren
med hornen bland stjärnorna,
blomsterkransad av himlaljus

Han säger:
"Idag dog en varg
en Planetens tjänare.
Redan i morgon
kommer straffet"

Någon frågar Jorden:
"Vad har du för roll att spela?"

"Jag spelar ingen roll.
Jag är.
Och jag blir.
Och när maskerna spricker
är jag den jag är."

Krismedvetande enligt Sven Grassman

Krismedvetande som knark i
folkhemsstatens ådror
krisknark spritt av välgödda
helgonhänder
till darrande asketer
väntande på himmelsk nåd

Möt frälsningen i soppkön:
håll en hövlig ton
stå med mössan i hand
så kanske du får en skål!

En apekatt klädd i lustiga kläder
hoppar omkring
framför positivhalaren.
Han tigger pengar från åskådarna,
och apan... ursäkta, det är
ingen apa!
Det är en politiker
en ekonom
en journalist,
och positivhalaren vevar sin krisvals.

Husockupanter, fältbiologer -
vredgat motgift mot knarket.

(Detta skrevs redan 1985! Sven Grassman var en bra nationalekonom - det finns några sådana - som inte drogs med i den nyliberala yran som började grassera från slutet av 1970-talet.)

Diktdoktorn: stryk stryk stryk

Jag fick syn på en poesihörna hos Dagens Nyheter: Diktdoktorn.

Läsare skickar in dikter och får förslag på vad som eventuellt kan göras för att förbättra dem.

De "diagnoser" jag läste var formellt inte märkvärdiga, men de pekade på två saker som ofta behövs för att skapa bra poesi: koncentration på det väsentliga, samt strykningar. En dikt som är övertung av ord och övertydlig med hänvisningar behöver helt enkelt en redaktionell insats som heter stryk stryk stryk!

En del människor som skriver poesi har redan från början känslan för var fokus finns och vilka ord som räcker för att beskriva detta fokus. De är "naturbegåvningarna". Men även om man inte tillhör den lyckliga gruppen kan man öva upp förmågan, vässa sinnet till att uppfatta och ta bort det onödiga.

Skansen

Rör nosen i vinden

- ett luktstråk, kanske,

av något som var Frihet.

Sälmänniskor

Ryggsimmare

Utgallrade ingallrade världar

Rymdvarelser glor på oss -

vi järvskumpar längs glaset

ligger på klippan

rör nosen i vinden

luktar

något som var Frihet

En vinterdag i Stockholm

Det var en vinterdag i Stockholm
och snödrakar lekte längs takrännorna.

I Strömmen skrek en fjällgås bland alla änder
medan dussintals måsar av alla storlekar
fyllde den snöiga luften med vingslag
och skrän. I sanning ett fullfjädrat virrvarr.

Och vinden kom i stöt efter stöt. Den svingade
snödrakarnas glada serpentiner
runt husknutar och tak.

Vattnet surade grått.

---

Den översnöade stubben
ser ut som en beduin i burnus.
Korparna leker
"det fallande lövet"
och snön faller
med ett försynt brus.

FÖRORTERNA

Kanske var det en söndagsmorgon någonstans bortom Hammarbyhöjdens fyrtiotalsbebyggelse?


Förorternas stelnade vågor
böljar mot söder.
Istäckta gator. Glesnad snö.
Sovande hus, uppsmugna
på klipporna
väntar sina tidningsbud
drömmer sig genom
grönfinkarnas drillar
bortser från hundarnas
sträckta koppel.
Vågorna stelnar. Frusen granit.

DEN LÄRDE

Man får här tänka sig en lärd av klassisk kinesisk typ, förfaren såväl i tuschmåleri som lutspel och gamla melodier



Den lärde vandrar på stigen längs floden
med händer på ryggen och tankfull min.
Han ser mot vattnet och minns gamla oden
som talar om månsken och flödande vin.
Ikväll skall han riva sitt tusch och pensla
minnet på bitar av sidenduk;
så skall han teckna ned sin känsla
när månen i natten står vit och mjuk.

I natt skall höras lutspel och sång
från herremannens paviljong

"Hej" säger gatlyktan till månen

"Hej" säger gatlyktan till månen

"Har du lust att prata en stund?"

Men månen hinner inte stanna

Han måste vidare till nya länder

"Jag tittar förbi en stund i morgon kväll!"