Löv faller
som mina stunder
Ruttnar
Glöms
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Vägen leder alltid någonvart
Poesi skall ha något av "känsla för det förunderliga". Här publiceras dikter jag skrivit sedan 1980 eller så. Ett urval av de som jag gillar bäst och som ibland kanske tangerar detta "förunderliga" som kan vara så svårt att finna och uttrycka.
Leta i den här bloggen
Kontakt
Jag kan nås på epost b.e.nilsson@telia.com. Vettiga frågor besvaras och ovettiga raderas utan omsvep.
Twingly statistik
Vägen leder alltid någonvart
Bloggarkiv
-
▼
2011
(54)
-
▼
oktober
(18)
- Stenen - tanken
- Trötthet
- Dimma
- Jag plockar blåbär
- I drömmens järnvägsstationer
- Löv faller
- Förskjuten? - Stagnelius
- Tomhetens tid
- Ett motiv utan tavla
- Torn driver bort med moln
- Kall höstkväll; möte
- Oktober-gny
- 2xfåglar
- Och så tändes de första fyrarna
- Äääh, var det där ... Gud!?
- Nu får björkarna ränder av gull
- Rim och haiku
- Höst
-
▼
oktober
(18)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar