Skuggsnö

Ett nytt ord för mig. Jag hittade det hos bloggkollegan Tomas Jonsson. Det låter poetiskt. Det måste utlösa en poetisk övning:

Skuggsnö är snö
på väg att dö

Skuggsnö
blir kramad av Gumman Tö

Och rinner bort
som en blöter sjö

Men kommer tillbaka
som nästårs snö

Har fått vår i knäna

Till slut vill man bara stanna

Lyssnar

Solen leker med grönfinkar högt i lindarna

Benen rör sig långsammare

Rörelsen blir trögare

Himlen är blå och vit

Vinden hetsar runt ett varv - lugnar ned sig igen

Solen tar i så den nästan spricker

Benen bara vill inte ...

... står helt still till slut ...

... och man bara glor mot allting ...

Vad är det som händer?

- Jag har fått vår i knäna!

Är våren en krigare?

Är våren en krigare?

- Nej, snarare såningsman
jordemor
trädgårdsmästare,
en herde som vandrar med hjordar av regnmoln,
en smed vars ässja glöder i himlen.

Våren bärs hit av en lärka
som sitter bland jordkokor
på en nyss snöfri åker
På dess vingar ryms inga vapen

Stockholms ström spelar crocket

Stockholms ström spelar crocket

med stora blåvita isflak

som jagar nedåt i forsen

ut under Strömbrons spann

och där:

isflak fastnar på stenarna och blir

till en tavla

(årsklass 1913 kanske, gammal modernism)

och färger flammar upp

Lufttrycket faller, barometernålen glider sakta

motsols

Ibland fräser vinden till i ventilerna

Är det en aning av vår?