Nyårshälsning - tidens flykt

Hör upp, hör upp, all världens folk,

statsmän och stadsbud, och du som är tolk:

Tiden den skenar. Det finns ingen hejd,

ej magisk trolldom, ej hednisk sejd

kan hejda paniken som plågar vår stad

när ett efter ett faller almanacksblad.

Du ser tillbaka och fäller en tår

men obönhörligt ett nytt djärvt år

kommer och ropar "se, här är jag!"

Så låter tidens järnhårda lag.

Gott Nytt År!

Bevis på framtidstro

Lika bra att erkänna:
för den som lever i nuet
har årets almanacka
      snart passerat sitt bästföre-datum!

Alltså: en ny bör införskaffas.
Det tyder faktiskt på framtidstro.
Det kan finnas saker att skriva upp
       även nästa år!

Månfaser

Månen i ny
är pigg och kry,
livet är ljust och glatt.

Månen i nedan
känner sig sned, han
tycker det mesta är platt.

Men Månen full
på nattlig patrull
bryr sig inte ett skvatt.

Vad himlen rymmer
av glädje, bekymmer,
far ut genom tidens tratt.

Vem minns mänskligheten?

Den 30 november var det minnesdag för förlorade djurarter: Remembrance Day for Lost Species, RDLS.

Tror du kackerlackor
eller myror
tänder ett ljus i november
och minns den mänsklighet som försvann så tragiskt?
Eller de kanske bara
kommer överens om att
människan genom eget förvållande
gick in i en evolutionär gränd
och slutade med en krasch i en stenhård mur.

Senaste nytt: Karl XII skjuten!

Karl den tolfte fick en tidig julklapp
i huvet. Det var en svensker kulknapp!
Så säger sägnen. Fast varje morsk
norrman vill hävda att kulan var norsk!

Fidel

Så är Fidel borta. De gamla faller ifrån.
Där blir ett tomrum.
I morgon är det fyllt igen.
Kampen går vidare.

Information om nyttan av dubbade skor vid halt underlag

Där sitter en gubbe av snö och grubblar.
Folk går förbi, och kanske snubblar
på underlaget som stundom är lömskt.
När marken är hal och sinnet är glömskt
är det lätt att halka och tappa balansen,
att slå sig och tappa båd' vettet och sansen.
Så därför, en maning till gummor och gubbar:
skaffa er skor med rejäla dubbar!

Trött på vintern

Nu har vi sett hur vintern ser ut
Eländet måste snart få ett slut

Snön passar bäst vid arktiska polen
Själv går jag helst och myser i solen!

En trumpen illa skriven dagsvers

Den ena var lumpen.
Den andra var trumpen.
Men det var inte slumpen
som sparkade lumpen i gumpen,
utan den sista stumpen
av demokrati gjorde att
     nyliberaler och neo-cons åkte på pumpen!

Dagsvers om vaaaaaalet!

Till Dig som oroas för utfallet av det timande USAmerikanska presidentvalet vill jag utfärda en lugnande (?) deklaration: de som hade den verkliga makten i USA igår kommer också att ha den i morgon också, oavsett vilken narr som blir deras galjonsfigur i Vita huset. Det kanske också bör påpekas, trots den upprördhet som finns på sina håll här i Sverige, att svenskar kan ta det lugnt eftersom vi inte har rösträtt i USA.  - Men finns det någon skillnad mellan narrarna ... ursäkta, kandidaterna? - Kanske, jag skrev en liten dagsvers om det:

Clinton är verkligen inte snäll.
En förbrytartyp, en kriminell.
Donald må vara vårdslös med ord,
men häxan Clinton är skyldig till mord!

(För den tvivlande, tänk på hennes roll som utrikesminister när Libyen slogs sönder! Och annat i hennes karriär.)

Lön(n)löst

Lönlöst,
i lönn,
fäller lönnar sina löv.
Granarna
är grannlaga granskare
i grannskapet.
Talrika tallar
talar inte om något annat,
liksom en ensam en.

Höstlöv vilar sig

På den här bänken
     sitter inga människor.
Bara gula lönnlöv
     vilar sina trötta fibrer
     efter sommarens arbeten.
Kanske samtalar de stilla
     om dagar som gått,
     om vintern som kommer,
och en ny vår
     där nya stolta löv möter solen!

Höst i fyra format

Fri vers

Så kryper hösten in i oss
Kyler fingrar
Låter oss stå
     i en bedräglig sols ljus
Vinden
     talar inte längre värmens språk.

Haiku

Solglöd i höstlöv
Dags att gå hem och äta lunch
Magen kräver mat

Tanka

Något förändras
Livet går genom dörren
Stänger efter sig
Eftertanke. Tid
Stjärnor går nattvakt

Rimmat

Nu stelnar sommarens stolta gräs
Det väntar den vita frosten
Allt blir stilla. När allting dör
och slut är på alla 'måsten'.

Växer det blommor så är det is
De pryder den stora dvalan
Men nog en gång ser vi än en vår:
Så siar den visa valan.

Björkarnas guld

Björkarnas guld
Höstens bonus
Innan dystra november
låter allt försvinna
under en gråblöt filt.

Var är Kriget?

- Har du sett Kriget på sista tiden?

- Nej, det har inte varit här på ett tag.
  Det hade ett ärende någonstans.
  "Viktigt" sa det.

- Ska det komma tillbaka då?

- Jag vet inte.
   Sa inget om det.
   Men man vet ju aldrig.
   Man har ju aldrig riktigt kunnat lita på Kriget.
   Det känns opålitligt på något sätt.

- Säger du det?
   Ja ja, vi får väl vänta och se.

- Ja, så får det bli.

Moln, 14 augusti 20:44

Svavelgul strimma vid horisonten.
Däröver drivande moln
upphängda på en blek himmel,
svartblå på skuggsidan,
mörkröd glöd mot solen.

En kväll mot slutet av sommaren.
Ännu ljummen luft,
äppelträd fulla av frukt,
rödprickiga nyponsnår.

Skördetid.

Men just där,
klockan 20:44 enligt kamerans klocka,
hängde molnen tungt
över Riddarfjärden.

Vinden spelar

Vinden spelar
en höstvisa
på skorstenens klarinett -
en vaggsång
för sömniga träd.

Höstouvertyr -
     björktrastar visslar, gnisslar
     det låter så oroligt.
Moln och sol
blandas till något obestämt.
Ärlan springer, stannar, tvekar:
     dags att flyga nu?

Fågelhjärtats oro och fråga.

Urverk

Förr fanns klockor man måste dra opp.
De gick ett tag, tills verket sa stopp.
Då fick man vrida på nyckeln ett tag
och hoppas att klockan gick ännu en dag.

Men nu finns atomur som går och går,
och aldrig går fel trots tusentals år,
när världsrymdens klocka tickar sig fram
bland stjärnor, planeter och kosmiskt damm.

Men kanske det hela kommer på glid:
världsrymden slocknar. Det finns ingen tid
när rörelsen upphört och allt står still -
då drar vi skruven en gång till!

Solen i andens öga

En solig dag
i en skog
vid en sjö
sätter jag mig
för att vila.

Då kommer
en gräsand, brun,
med stultande gång
ur vattnet
till mig på hällen.

Den rör vid mitt ben,
så vänder den sig,
jag tar en bild
och ser i den
solens blänk i ögat!

Uppackningsbesvär - tanka

Förb... förpackning!
Kan inte få ut grejen!
Varför så motigt?
Vill firman jäklas?
Puh! Äntligen loss!

(Nix, det här är inte ett besvärligt IKEA-paket som stretar emot. Även andra firmor kan förpacka sina prylar på ett omöjligt sätt!)

Fyra haiku efter utflykt i Tyrestaområdet

Sensommarskogens
tystnad fylls av fågelsång:
hjärnas ljudminne!

En silltrut delar
stolpe med två eller tre
kajor. Förbrödring?

Nötskrikor skriker
som nötskrikor har för sed.
Alls ingen skönsång!

Hack-hack-hack-hack-hack
Hack-hack-hack-hack-hack-hack-hack:
Hör-hack-spetts-hai-ku!

Jag läser Werner Aspenström

I.

Jag läser Werner Aspenström.
Han är läsbar. Begriplig.
Det kan man inte säga om alla poeter.
Vad är nyttan med obegriplig poesi?
Dunkelt tänkt. Dunkelt skrivet.

II.

Molnen flyttar värmen, skuggan -
och regnskurarna -
hit och dit.

Rapport från naturen:
Gossen Gråsten står där han alltid stått
(sedan slutet av senaste istiden).
Gossen Pimpsten däremot
flyter ovanpå.
Hur det är med Gossen Täljsten
vågar vi inte gissa.

( "Gossen Gråsten" har Werner Aspenström skapat som motvikt mot den högtflygande Ikaros, i dikten 'Ikaros och gossen Gråsten'.)

Jag läser Stagnelius

De kursiverade raderna är citat från Stagnelius. Och fotnoterna på slutet visar vilka dikter det handlar om.

I.
Ett kvidande dårhus är världen
Jag längtar till sällare länder (1)
Detta om man får tro han
Stagnelius, Erik Johan.
Köp alltså biljett för färden
Till lycksalighetens stränder
Där demantehällar blänker
Och näktergalar skänker
Stämning av himmelsk frid!

II.
Glöda ej Nordens fält av diktens himmelska rosor (2)
Nej, glöden den kommer ur Nordens jord
Ur marken, den karga, där skönheten ändå växer
Med gröna blad och nyponrosors härliga färg.
Men kanske skalden finner belöning i andra nejder
Månne finns lön i annat land?
Ja, skalden land skall vinna
Där mjölk och honung under palmer rinna (3)

III.
... den sorgsna hällen gråter
Kalla pärlor över gräset (4)
I mörkret står vi åter
På det dystra näset
Vid vemods blygrå hav -
Dagen har nedlagt sin stav.

IV.
Natten är dagens mor. Kaos är granne med Gud (5)
Grannsämjan är väl tveksam
Där omaka grannar bor.
Fast Kaos är granne med Kosmos
Och kanske bekant med Osmos.
(Dagens kusin från Dalsland
Hälsar på ibland.)

(1) Längtan efter det himmelska
Demantehällar = diamanthällar. Vanligare i romantisk poesi än i verklig geologi tror jag. Och näktergalar sjunger inte romantiskt, om man nu inte tycker skrammel och visslingar är romantik!

(2) Ond och besvärlig är tiden

(3) Bland jordens vilda ätter

(4) Avsked till livet

(5) Vän! I förödelsens stund

Musik eller buller

Minimalistisk musik av Steve Reich på radion.

Klinke-klinke-klinke ...

Men det där bullret i bakgrunden,
         ingår det i musiken?

Stänger av radion ett ögonblick. Bullret kvar
        - det är en motor som väsnas på gatan.

Numera är det ju inte så lätt att veta
        om bullret är musik (eller tvärtom).

Fast buller som musik - det är väl
       en hundra år gammal idé numera?

Futurism.

Gammalmodig futurism.

Det kan man läsa om i italienska futuristiska manifest
        från tiden före första världskriget.

Bullermusiken blev aldrig riktigt någon hit.

Futurism kan lätt bli gammalmodig.

Betraktar vilande ko

Hon viftar ibland med sitt öra
Ibland lite grann med sin svans
Kon ligger, och inget kan störa -
Dess blick är nån annan stans

Den ligger utsträckt i hagen
Bland andra slumrande kor
Har ätit, har nog fullt i magen
Och gör inget annat än glor

Tanka: regnmusik

Lyssnar: åskskrällar
Slår av musikradion
Ny musik: regnsus
Minimalistisk
och rogivande

Jag läser Basho

Har just läst Rolf Aggestams lilla trevliga volym med dikter och anteckningar av den klassiske japanske haikumästaren Basho (1644-1694), Det väderbitna benranglet, Bokförlaget Tranan, 2010.

I förordet får man veta att Basho hette något annat, men att han fick ett bananträd i gåva. Grannarna började kalla honom "herr Banan", och det var så han blev känd. Och jag skrev en liten haiku om denne gamle mästare:

Herr Banan diktar:

Vind i bananträdets blad,

grodhopp i dammen!

Jag läser Bodil Malmsten

Vi som lever
Är bara de döda på semester
Nån sorts sommargäster (från Bodil Malmstens 'Ett bloss för moster Lillie')


... och det låter lite oroande,
eller åtminstone märkligt.

Är det inte lite lugnare att avsluta semestern,
att återvända till den trygga vardagen?
Här är så mycket hotfullt,
skrämmande,
obegripligt -
ja, går inte tåget hem snart!

Man undrar
om det finns någon ångerrätt,
möjlighet att reklamera
om semestern störts av obehagligheter.
Eller omfattas sådant
av en generell force majeure-klausul
som fritar researrangören från allt ansvar?

Jag läser Pär Lagerkvist

Även poeten Pär Dysterkvist
kunde understundom
          se någon ljuspunkt i tillvaron.

(Har bara läst början av hans samlade dikter, men stämningen är inte "klackarna i taket" direkt ...)

Jag läser Wilhelm Ekelund

På slätten i Skåne
Vid hemstugans grund
Lyser en måne
På Ekelund.

I fjärran brusar ett hav
På fälten ses vipans flykt
Pilträdet - vindens stav-
Vaktar stadigt och tryggt.

Ljusen tänds i byarna
Stormblåsta träden sviktar
Gässen ropar bland skyarna
Ekelund sitter och diktar.

(Inspirerat av volymen med Wilhelm Ekelunds samlade dikter. Mest inspirerande var dikterna med motiv från skånska slätten. Sedan tyckte jag att han blev 'kontinental' och tacklade av en del.)

Korpar - fornborg. Tanka.

Väktare - korp-par
Fornborg - stenhög i skogen
Sol - dold bakom moln
Korparna ropar
Stenarna drömmer

Vårtokeri + NATO-tokeri

Hästkastanjen och apeln blommar
Naturen skjuter skott -
     fast några bommar.
Då blir jag så innerligt hjärtligt glad
vid åsyn av alla blommor och blad!

Och så något mindre roligt:

 

Wallström och Hultqvist och allt vad de heter
Gör oss till mål för Rysslands raketer
NATO är gänget som bara vill slåss
Det är ett olämpligt sällskap för oss!

Träd talar i lövsprickningen

De stora ekarna är ännu kala.
Bara lavar klär de svarta grenarna.
Gamlingarna tar det lugnt:

Ingen anledning att jäkta.
Vi hinner få ut löven i år också.
Vi kan det här.

En bit bort står ett gäng yngre aspar.
De är lika kala.
Asp-spolingarna skrattar åt de gamla ekarna:

Ha ha, vi vet också, vi är jättesmarta!
Vi tar dan som den kommer.
Lev hårt, dö ung.
Några blad hinner vi fixa i alla fall!

Men björkar av alla åldrar är redan gröna:

Tiden flyr.
Allt måste bli klart.
Allt här och nu!

Himmelfärdsdagen

Toner från ovan
Inte från himlen
men uppifrån toppen av kyrkans torn.

Uppe i höjden
ljuder signaler
av blanka basuner, trumpeter och horn.

Himlen är knallblå
Fåglarna sjunger -
underbar dag för en himlafärd!

(Vid avlyssnandet av tornkonserten från Högalidskyrkan i Stockholm denna dag. Ett litet stycke kan avlyssnas via denna länk.)

Välsignelse

Byggkranen sträcker sin välsignande arm över husen:

"Se, i mitt tecken skall ni växa
och fyllas av bolåneträlar
med privatkonkursens Damoklessvärd
ständigt hängande över huvudet!"

Poet som pyroman

Visst blir ordet till poesi
     när det tänder en själ?

Diktaren, pyromanen,
     vet nog mycket väl

hur man skapar bränder
     i känsliga hjärnor,

eldsvådor, brasor,
     som himlens stjärnor,

och avvisar varje
     ogin kritik

med svaret att
     "detta är romantik!"

V för Vårstäda

Vårstädar:
Vinterdamm väck!

Vårvind:
vildsinte vandraren
väcker vackra växter,
vägrar vänta,

varslar
vår vanliga
vimmelkantiga
vårdslösa
vårförvirring!

Frida i vårstök - ej av Birger Sjöberg

Frida i vårstädning:
     stök och damm.

Till toner
     av radions smörsång och glam.

Fönstret öppnas
     för vårlig vind.

Frida blir glad
     och får rosig kind.

Lilla Paris
     möter årets vår.

Redan syns knoppar
     i buskar och snår.

Snart
     (fastän svår att observera)

Lärkan med skönsång
     hörs kvintilera.

Borgmästarn ropar
     "Ske lov och pris

Våren har kommit
     till Lilla Paris!"

Brandlarm och stekos - tanka

(Om vådan av att steka för hårt i närheten av brandlarm!)

Brandlarmet blinkar
var trettionde sekund:
Allt lugnt, allt är lugnt ...
tills jag steker pannbiffar:
Larmet skär i öronen!

Ensam trana i snöfall

Vid Ågestasjön 22 mars 2016. .

I. Tanka

Vårmorgons fanfar
Den ensamma tranans rop
Snögloppet tilltar
Tranan ropar i diset
Vipor väntar flygväder

II. Fri vers

Det är som ett japanskt poem
eller kanske som en klassisk kinesisk målning:
En ensam trana i snöfall på ett öppet fält.

Skogen i bakgrunden suddas ut till en gröngrå kuliss.

Tranan själv: alltmer som en suddig ljusgrå fläck i yrvädret.

Den ensamma tranan ropar, ett skrik
vars tolkning är öppen för den
som inte förstår tranornas språk.

Vårens glädje?
Vårens plågor?

Långt borta verkar någon svara.

Snöfallet glesnar.

Ropen - de låter ängsliga, plågade - fortsätter.

Samtidig exploderar bomber i Belgien.

Vårdagjämningen - haiku

Regn - på kvällen snö

Kanske vårdepression

Vårdagjämningen!

Solens härold!

Kastar en blick över axeln:
Soluppgång.

Jag går först,
bereder väg för solen!

Solens budbärare!

Solens härold!

Kråka talar om våren

Det är just den här kråkan det handlar om! Den lät ganska egendomligt med sina ljud.

Buktalande kråka
på sin tron bland röda hängen
håller någon sorts tal
för att hylla den nya våren.

Tronhimlen: blå.
Solen: oändlig.

Kråkan talar märkligt.
Det låter fint.

Vårgalen trumslagare - haiku

Trumslagen ekar

Vem hamrar på lampkåpan?

Vårgalen hackspett!

Utnötning

Våren nöter mot vintern
Lördag morgon:
De första flyttfåglarna anmäler sin närvaro!
Hör skogsduvor ropa.

Lite trams i februari

I tiden
fanns tummen
i den lates häck.
Utanför tiden:
inget.

***

Ensam varulv ylar mot fullmånen.

Lufsar dock surt bort när folk i närheten öppnar fönstren och skriker åt den att hålla käft!


***
En gång var jag rädd för att inte hinna med allt.

Sedan insåg  jag att jag inte hinner med allt.

Då infann sig lugnet!

***

Istapp
vid hustrapp
i snöglopp
ger näsdropp

***

Hundstjärnan gnistrar
Sirius ligger vackert
vid Orions fot!

Senvinter

Eftermiddagssolen
slår guld i huggspånen runt stubben.

Gräset tränger upp
genom snön -
det känns lite av hänryckning.

Ur den kalla jorden
skall Kore, blomsterflickan, stiga upp,
med magiska händer
väcka den vackraste vår
du någonsin sett!

Så sjunker monstren
åter tillbaka i mörkret.

Världen blir ny.

Ljuset.

Örn på is med morgonspis

På isen i Stockholm den 17 februari i år!

Örn på is.
Morgonspis:
Är det fågel eller fisk?
Kråkor går på egen risk
nära örnen - drar en nit
när de fräckt vill ta en bit!

...viga

I det eviga
finns varken början eller slut.

I det aviga
finns åtminstone ut- och insida
(fast felvända)

I det oviga
ser vi det ofullkomliga
på gott eller ont

I det yviga
ser vi världen
i alla dess former

Korpen

Svart tuschfläck

Mäktig

Korp

Vad drömmer fåglarna om?

(Se den här artikeln om drömmar - även fåglar drömmer!)

Säg mig: vad drömmer fåglarna om?
- Fåglarna drömmer om fågelsång!

På vårgröna kvistar,
       på ängar och skär,
sången för fågeln kärast är.

Poeten, romantikern, lovar och svär:
- Fågelsång är vackrast var gång!

Tidig vårtrötthet (?)

Senvinterkänsla (?)

Takdropp slår mot fönsterbleck

Tidig vårtrötthet (?)

Förhoppning i vinternatten

Bortom vinternatten
finns vårvinden,
redo att blåsa upp
och lyfta himlen
       till dess yttersta gräns!

Min profetia för 2016

Min profetia för 2016:

Knasbollarna kommer att studsa vidare!

Och vi lär väl få se många grodor också!