Och så tändes de första fyrarna
mot vätemolnens fond
Ljuset sträckte glänsande armar
genom rymden
Tankfulla gudar
betraktade den nya världen
tog sina nya länder i besittning,
medan en jätte
stilla vandrade bort mot mörkret
Poesi skall ha något av "känsla för det förunderliga". Här publiceras dikter jag skrivit sedan 1980 eller så. Ett urval av de som jag gillar bäst och som ibland kanske tangerar detta "förunderliga" som kan vara så svårt att finna och uttrycka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar