Stenen
hopsjunken
grubblande
fyller lördagskvällen med närvaro,
sjunker inåt
av egen tyngd.
Längst därinne
finns en tanke.
Avskiljd från det andra
ruvar stenen sin tanke.
Känn stenens ömhet.
Känn omsorgen
om detta enda
Poesi skall ha något av "känsla för det förunderliga". Här publiceras dikter jag skrivit sedan 1980 eller så. Ett urval av de som jag gillar bäst och som ibland kanske tangerar detta "förunderliga" som kan vara så svårt att finna och uttrycka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar