Du gick medan vi sov.
Utan att öppna eller stänga dörren
steg du upp från sängen, från morfinets sömn
och du gick.
Om det fanns en annan dörr
såg vi den aldrig.
Jag bara hoppas
att du möttes av en vänlig hand.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar