Sista måndagen denna sommar
Bland regnmolnen tittar solen fram
Så kommer tisdag, onsdag och torsdag
men sedan fredag, september, och höst!
Redan i träden syns gulnande blad
Av det blir man inte så glad
Och inte får man så mycket tröst
när sommarvinden får höstens röst
Flyttfåglar, utan pass eller väska
drar glada åstad till sydliga land
Knasiga sommar: tack och adjö
nu får man vänta på is och snö
Men drömmarna lever i höstens mörker
om vårfåglar, blommor, vår och tö!
Nu berättas om kuppen i Niger
Ryska flaggor, folk som dansar
på gatan. Folk som inte tiger,
som inte lydigt svansar
efter gamla kolonialister
som sög blod ur Afrikas hjärta,
eller nya imperialister
som inte ger annat än smärta.
Herrar i London, New York och Paris,
nu är det tid att förstå
er blodiga historias pris:
För er blir det slut, godnatt, ridå!
Jag har nog tidigare predikat om att man inte behöver följa ett stramt formellt schema när det skall skrivas haikus. Japanerna själva har ju klarat av att få fram vad de vill bara med en rad, och utan att sitta och räkna stavelser. Det viktiga är ju inte poesi-matematik, utan att få fram någon sorts känsla, förundran eller insikt.
Med den inställningen började jag skriva haikus för några dagar sedan. Här är vad fått ur mig 29/6 – 3/7. För att få rätt kurs från början så skrev jag en trerading och 5-7-5 stavelser. Det är detta vi skall göra uppror mot!
Gör ny haiku nu
Ingen
matte-exercis
Banzai, poeter!
Men bort med stavelseräkning! En sak har jag dock behållit, nämligen tre rader. Jag känner att det behövs för att bygga upp någon sorts stämning. Andra må protestera mot det, det ligger ingen prestige i det här för mig! Men nu över till mina formlösa haikus!
I.
Blåst!
Det är kallt om
armarna.
Hur lång är karenstiden mellan värmeböljan och när
man får börja klaga på kyla?
II.
I poesins träsk
sjunker de
ruttnande orden mot bottnen:
Upp ur dyn växer vackra blommor!
III.
Läser morgontidning på terrass
utomhus:
Nu tutar polisbil, ambulans, akutläkarbil förbi på
gatan.
Den lilla gulaktiga spindeln arbetar flitigt bland
rosenbladen.
IV.
Torkan tär på tålamodet
Svetten
bara rinner …
Ojdå, nu kommer det regn!
V.
Trampört och älgört:
allt blommar
och växer ...
Själv känner jag mig lite vissen.
VI.
En duva slår ner
Fågelbärsträdets
gren skakar.
Fort hem! Snart är det regnet som slår ner!
VII.
Regnet mot rutan, påstridigt,
påkallar
uppmärksamhet.
Någonstans spricker åkrar i torkan.
VIII.
Dårmässig, kanske
Dumskalle,
förvisso -
Men födgeni!
IX.
Det finns dinkelvete
Det finns
durumvete -
Och så finns det helvete!
X.
Uppror på gatorna
Regimen tappar
greppet!
- Var då, Moskva? - Nä, Paris … - Äääh, inget då
…
XI.
Himlen luras,
slår blå dunster
-
jag blundar trotsigt!
XII.
Jag skriver falska haikus
Ingen rad-
eller stavelseräkning
Blir rätt bra ändå, eller vad säger ni
i Nippon?
(Tja, värsta fall kommer det väl några haiku-älskande samurajer och svingar sina hemska svärd ...)
... men dagsversen tillhör väl poesins undervegetation, så här kommer de:
I. Operation Barbarossa
Den 22 juni anno fyrtioett
startade kriget som gav världen frossa:
operation Barbarossa!
Nassarna skrek utan sans och vett:
"Nu är Wehrmacht på gång att krossa
Sovjet," sen fick de vandra långt bortom Canossa!
II. Aktuell sanktions- och bojkotthets
Skall man göra det rätta
och äta Cloetta
eller njuta av gracen
av godis från Fazer?
Men nu, kan man tro,
är snask från Marabou
en hiskelig massa
som fyller herr Putins kista.
En världsande som går hit och dit av olika orsaker låter som
tysk filosofi från tidigt 1800-tal. Men jag tycker idén har sina
poänger. Under några hundra år har ett slags kraftcentrum för världen funnits
i västra Europa (och senare i Nordamerika). Nu känns det dock som detta
område är på nedgång, ekonomiskt, politiskt och kulturellt, och mest
ägnar sig åt gnäll. Men i öster träder nya eller nygamla kraftcentra fram, djärva och
med självförtroende. Som en liknelse kan man då säga att Anden har
lämnat Europa och flyttat österut, till länder 'där det händer grejor!'
Världsanden packar sin väska och drar
Europa får stå med rumpan bar
Ropar på hjälp men hör inget svar
Föga av forna glansen finns kvar
Hur än Europa tigger och svär
Finns inget kvar för Anden här
Anden tänker: "I öster ja där
hägrar målet dit resan bär"
Europa gnäller och ropar på under
Ropar på bot för sin egen blunder
Trodde man ägde sina kunder
Man kan gå under på sådana grunder
Långt i öster, där Anden myser
I länder där soluppgången lyser
Verkar Anden som bara fnyser
Åt gårdagens herrar som ängsligt ryser
Anden gläds som ett lyckligt barn
Åt östern med rymdfart och sidengarn
Klart mycket bättre än Euro-flarn
Som mals till grus i Tidens kvarn
Nyss avslutades den sista vårmånaden, maj, och juni inledde sommaren. Åtminstone här i Stockholm har inte denna övergång mellan årstiderna varit någon höjdare (blåsigt och kallt), men det kanske blir bättre framöver. Man kanske får tillfälle att gnälla över värmen i stället. - Hur som helst, såsom vårpoet nedtecknade jag några dikter i skiftet maj/juni. Rimmen är väl ett resultat av poetisk våryra.
I.
Sommaren trampar redan i trappan
Våren tar av den lätta kappan
Aplarna blommar på gamla stammar
Kören av finkar och trastar glammar
Kirskålens skaror går ut på parad -
Just det gör en knappast glad!
Hundlokor sägs gilla kväverik luft
För andra växter blir det tufft
När ogräs ovänligt tränger fram
Bland fina små blommor - synd och skam!
II.
Vad följer våren i spåren,
i spåren av tåren
som faller när våren dör ut?
Crescendot av blommor
och ropande fåglar
och ljuset
som aldrig tycks ta slut.
Sommaren blir vårens lagersaldo.
Skörden blir vårens arbetsbevis.
Blomstertid växlas till sköna frukter.
Det blir vårens arbetsdevis.
III.
Våren tackar för sig och går
Våren har gjort sitt för i år
Nu väntar sommarens kvalmiga dagar
Som somliga ändå mycket behagar
För den som svettas finns dock en tröst:
Om tre måna'r blott blir det åter höst!
(Elav)brott lönar sig inte.
Internet ligger nere
Det går inte att koka kaffe ... suck!
Varje dag
lite gammalt, lite nytt.
Hur man än ser det:
livet är en pytt
av gammalt, av nytt,
av det falska, av det sanna.
Whispering Smith och Screaming Lord Sutch:
Man får väl säga "Thank you very much"
Jules Massenet och Gabriel Fauré
är verkligen inte ute och passé
Men Ludgo-Pelle och Sörmlands-Frasse
vill tydligen ingen höra och drass mé,
för ingen av deras schlager
kan hittas i Spotifys lager.
(Rätta mig om jag har fel!)
