Midvintermåne

Måne i nedan
vilar på grenen

Nötväckor visslar,
koltrastar smattrar,
gråtrutar skrattar -

i vinden, redan,
känns aning av vår!

Ser hemåt, kvällen före julafton

Det är kvällen före julafton

Jag går ut

Snöfritt, blåsigt från väster,
molnfritt, stjärnklart,
även om stadsljuset
tar bort det mesta av stjärnljuset
Kanske därför jag har svårt
att urskilja stjärnbilderna
Astronomisk kunnig
blir jag nog aldrig

Men däruppe är Taurus och Hyaderna -
i kikaren som röd rubin bland utkastade diamanter

Plejadernas juvelask
och Venus' gnistrande vita sköld

På något sätt
känns det som jag ser hemåt

***

Och till den lilla läsarskaran av denna poesiblogg:

God Jul och Gott Nytt År!

Väderspörsmål

Ovädrens klasser är ett, två och tre
Hur det verkligen blir? - Du får vänta och se
om snön tonar upp i en meterhög driva
där möjligen bara en älg orkar kliva
och stormen med skogen processen gör kort
så träden faller och allt blåser bort.

Prognossäkerheten har dålig halt
Spådom tas bäst med en nypa salt
Abborrens gälar kan också ge svar
liksom renmagen, om man sådan har.

Men vill man se vädrets samtida mönster
så titta ut genom närmsta fönster!

Drar - dubbelhaiku

Solljus - en strimma
drar långsamt över väggen.
Så drar det mot jul.

Dag drar sig undan
Vänta ett halvår och se:
Nu vilar den sig.

Duvhöken skriker

Det sitter en duvhök i tallen och skriker
när mörkret faller. I denna kväll
slår mörker och kyla tätare lovar
om träden där höken skriker i ett.
Koltrastar, talgoxar, tjattrar och varnar
Fågelhjärtan är fyllda av skräck
Kråkor och skator kraxar och gastar
men högre än allt hörs hökens skrik.

Höstsvit, sent i oktober

En dikt per dag, nedtecknade 26-29 oktober.

1.
På väg mot vinter -
men löv i mängder
kvar på träden.

Kampen ännu inte över.

Långt söderut
börjar sommaren.

Och jag väntar -
ett nytt ljus skall komma.

2.
Det går mot vinter
Vinden känns som vår
Olustigt - vad pågår?

Korparna ropar vid Husarviken.
Ropar sina namn
som vilka usla rappare som helst.

3.
Höststorm

Men inte här

Bara mörker och regn -

Vägra vinter
Vänta vår
Våren kommer nästa år!

4.
Så,
hösten drar fingrarna
genom sitt glesnande hår,
suckar ...

"Tid för uppbrott,
festen är slut"

Nattregnet
samlas runt gatlyktorna

Festen är slut

Tjurigt (lite trams)

Ta tjuren vid hornen

Sätt svans på tjuren

En tjur gör ingen sommar

Väck ej den tjur som sover

Bättre än tjur i handen än tio i skogen

Skåda inte given tjur i munnen

Som att ge arsenik till gamla tjurar

Den som kvittrar på morgonkvist hamnar i tjur-rumpan före kväll'n

Små tjurarna, små tjurarna, är roliga att se

Bä, bä, vita tjur

Maning inför höstprakt

När hösten klär träden i prunkande stass
kan kritikern dock vara vass och krass,
och visa hur kyla och bitande vind
snart river prakten av lönn och lind.
Kvar finns väl knappt ens en sliten kavaj,
förr'n lövsångargrönskan är åter i maj!

Sommarens sista bi

Sommarens sista bi

vilar på sitt fluster

Hösten tränger på

kyler våra kuster

Slut är sommarens skoj

lek och ras och duster

Biet får vila ut

sova i sitt kluster

IKEA-katalogen

Brak i brevlådan:

IKEA-katalogen.

Pappersslöseri

Utskrattad

Det smyger en katt på Reimersholme
i augustis värme och jolm. De
mjuka tassarna vidrör gatan,
och nära intill den glada skatan
trycker, och högt hörs skate-skratten
åt den ynkligt flyende smygande katten!

Höns i stan!

(Hyllning till de trevliga hönsen i Kristinehovsgården på Söder, Stockholm.)

Se på fan - höns i stan!
Tuppen bockar
hönor skrockar
hela hönsaflocken plockar,
medan folk i bilar ilar
som från bågen skjutna pilar -
några stannar, ser och smilar!
Mitt på Söder
hjärtat blöder
tuppens röda kam den glöder ...
Se på fan - höns i stan!

Stilla

Stilla:
snäcka
på blad i trädgården -

stilla i ögonblicket ...

världen skakar
pelarna vacklar
riken faller ...

bladet rörs av en vindpust,
så åter
stilla.

Solbåt

Solbåt

mot mörker

sista resan

Haiku-svit

Att räkna, dag för dag
sommars stillastående -
några löv, gula

Håret glesnar ut:
Se hjässan, allt kalare.
Ålder och vishet?

Varning: huggormar
slingrar i paradiset.
Jag skrämmer rådjur.

Hycklarens vädjan:
"Snälla, tro på mina ord!"
Hör skogsduvans rop.

Kastar ut geting.
Den andra på två dagar.
Så gör djurvännen.

Fas3-arbetaren:
Krispolitik, korsfästning.
Bräk ej, syndabock.

- Vem har sett hösten?
- Jag har sett mognande säd!
- Jag väntar våren!

Årstafältet, söndag förmiddag

Strandskatans kubik, kubik
skär volym
ur förmiddagshimlen.

Blåvingar, gräsfjärilar -
tysta,
men bråttom, bråttom,
som om allt måste göras idag.

Kanske är det så.

Som ett rymdskepp

Som ett rymdskepp från en främmande galax

där former dofter färger är det viktiga,

där varelserna känner andra förnimmelser än vi -

blomman svävar i dunklet under träden,

rymdskepp i eget kosmos.

På Rosängen

Kastanjblad - gula

Ja, "så förgås världens prakt"

Nyponros blommar

Trut på boj

Trut på boj - skepp åhoj!
Där står en trut som haft sin koj
såväl vid Afrikas heta stränder
som neri Stockholms ruskiga gränder.

Trut på boj - skepp åhoj!
Säg, det måste väl vara skoj
att flyga på tur mellan norr och söder
i sällskap med trutarna, systrar och bröder!

Trut på boj - skepp åhoj!
Nu så står du, lugn och loj
Vaktar på väder i söndagssols glans
I tanken kanske nån annan stans.

Annandag midsommar - sol

Låt morgonsol utplåna nattens drömmar

Låt tanken fly, som en fjäril i sol

Låt molnen driva i lufthavets strömmar

Helios griper solhästars tömmar

och ljuset kommer till Arktis' pol

Midsommardag - morgon

Dov tystnad

Dagen efter -

tills svarthättans ilskna hugg
river upp morgonens stillhet.
En grälsjuk koltrast följer efter.

Vinden tar i,
fisk slår bland näckrosbladen.
Staden mumlar ännu i sömnen.

Fragment: oktober 1988

En arkipelag av blå himlafläckar

glider fram mellan molnen

Ytterst på udden.

Vidare: blott ett steg

Strandråg (Leymus arenarius)

Tror i alla fall det är strandråg, växte bland stenar på Djurgården

Stenarna viker inte

Deras bröst vetter mot vågor

som väter och väser

bryter och brusar

Stadigt står de,

strandgrusets hjältar -

De har strandråg i ryggen!

Maria Wines blick

Som varande klen tecknare kan jag intyga att bland de svårare motiven som finns är människor, och mer exakt deras ansikten, händer och fötter. Helst skall man rita någon som står bortvänd, med händerna i fickorna och med ordentliga skor på fötterna. Ansiktet är ett kapitel för sig, för där har vi en massa signaler. Om ett ögonbryn eller mungipa blir feltecknad kan hela bilden bli fel, glansen i ett öga kan förvandlas från vänlig till ilsken, proportionerna mellan olika delar av ansiktet måste stämma, samtidigt som ansikten ofta inte är helt symmetriska ... kort sagt, det är de små, små detaljerna som gör det.

Jag tänkte på det när jag såg volymen med Maria Wines Dikter 1942-2000. Den kom ut 2001, jag köpte den några år senare tror jag, och när jag betraktade omslagets bild blev intrycket: "Detta är två människor." Om man döljer ena ansiktshalvan blir detta ännu tydligare. Till vänster ett lite kärvt leende, både i öga och mun. Till höger snarare en skeptisk, kanske misstänksam (eller skrämd?) blick och mer hopknipen mun. Det är ett mästerligt porträtt som fotografen Anna Riwkin har gjort, med väldigt lite skärpedjup. Skärpan ligger exakt på ansiktet, händerna (som håller en mimosa kanske?) är i oskärpan.

När jag nu efter dessa år tagit mig samman och läst hela boken kommer förklaringen ( sid. 302):

Jag har övertagit min moders sorg
över mitt påträngande liv och bär dessutom
min egen sorg över hennes sorg
Jag har ärvt hennes lite sneda
ursäktande leende och min faders
misstänksamt skelande blick
hans sätt att leka kurragömma med sig själv
Av dessa gåvor har mitt jag formats
jag tycks ha blivit någonting mitt emellan
en klängros och en frihetens furie
Vad som är mitt eget är mitt sätt
att knycka trotsigt på nacken

Ja, och så var det förklarat! Så här ser hela bilden ut i sitt sammanhang:

Avlyssnat - två töser

1.

(Avlyssnat på pendeltåget. Varför måste vissa personer skrika i telefonen trots att den är konstruerad för normal samtalston? Ung flicka kanske omkring tjugo talar/skriker i telefon - till någon i en annan telefon och till människor på ett antal kvadratmeter i pendeltågsvagnen:)

- NEJ NEJ NEJ

- Jag talar inte om , du blir bara så sur om jag berättar i förväg ...

- Jag skulle på möte halvfem, jag är sen ...

- Flemingsberg och Huddinge är olika stationer ...

- Blir jag mindre värd för att ...

- Jag ska ju på möte ...

- Det tar två och en halv timme. Det tar trekvart att åka hemifrån och till jobbet ...

2.

(Avlyssnat på bussen. Liten flicka, kanske fem, talar ganska tyst:)

- Och så finns det flick-filmer ...

- Dom är inte så roliga...

- Det är bara att dom ska gifta sej ...

Slutord: det sägs någonstans att författaren Stig Dagerman fick idén att åka omkring på offentliga kommunikationsmedel i Stockholm för att avlyssna samtal och därmed få uppslag. Efter några dagar kom han tillbaka till kollegorna och rapporterade att folk pratade mest skit. Undrar om den gode Stig lyssnade ordentligt?

Idylldiktning på nationaldagen

Medan de mer hårdföra nationalisterna tågar gatorna fram och skriker "Sverige, Sverige, solidaritet" och slåss med polisen - eller vad man nu har för sig på nationaldagen - vandrar jag runt i stillhet och beskådar sommar-undret och diktar ett sommar-pekoral eller vad det nu kan kallas ...

Kastanjen bågnar av blommor
Sommaren spänner sitt bröst
prytt av granna medaljer -
årstiden höjer sin röst!
Den sjunger om hårda bataljer
i gröndunkla näktergalssnår
och viskar om små detaljer
bland blommor där bina rår ...

Jag läser Maria Wine

Ett moln försvinner
lika omärkligt som det kom.
Samlas,
löses upp.
Fyra röda kajaker passerar.
En blå polisbåt,
ljusare än det gråblå vattnet vid Stadshuset.

Nu är det blomstertid,
fjärilstid.
Natten är långt borta,
för
Inom varje dikt
lyser det en lampa.

Det kursiverade är ett citat från Maria Wine.

Jag läser Hjalmar Gullberg

Gullberg-citaten från 'Sorgesång I' i "Att övervinna världen", från 1937. 

Det drar mot gullregnets tid

Hägg och syrén blommar redan hektiskt

Men det mörka drar in,
trots att försommarnatten blir allt ljusare ...

All uppkomst och all födelse
i verklighet och sång
är en vandring mot förödelse
och undergång.
Denna brokiga vävnad av folk och länder
är dömd att gå upp i sin innersta söm.
Din värld ska bli aska och bränder. ...

Kanske en sorgesång.  Ja, Gullberg kallade det 'Sorgemusik',
när det stora kaoset och ondskan har fått göra sitt.
Andra krafter tar över när människan bullrat färdigt.

Det faller vita flingor
på bräckta spjut och klingor.
Vaggad till ro av havets aftonsvall
får jorden sova, svept i snövitt linne.
Människans välde lutar mot sitt fall.
Och natten kommer utan stjärnor, utan minne.

Mitt i den spirande våren finns sorgen

Det som förgåtts,
det som kommer att förgås,
blir en mörk väv av saknader.
Den kan inte repas upp
eller bara kastas -
den finns kvar, evigt.

Men borta på gatan
står det gamla gullregnet i sin trånga bergskreva -


och blommar!

Jag har läst Harry Martinsson

De vandrade ut från det grå torpet.

De vände ryggen mot granskogen.

Oceanen dånade mot andra kuster -
där fanns folk med andra språk,
stora och små gudar,
en vis man talande under ett träd.

De lyftes av albatrossvingar,
av rymdskepp,
bort mot andra vintergator och fysikaliska system.

Torpet försvann i skogen.

Taket föll in.

Bara igelkotten
trampar den igenväxta stigen
där det för länge sedan gick en svartklädd gumma.

Vad bryr sig igelkotten om stjärnorna?

Den brutala våren

Djupt inne i häggbuskens dunkel -

bakom sprickande blomknoppar
gnistrande vita som kornsnö -

sjunger näktergalen in
den brutala våren!

Avlyssnat ... aldrig ...

Platsen för avlyssningen

(Monolog i mobiltelefon. Utförd vid Djurgårdsbrunnskanalen av en yngre kvinnsperson iklädd moderiktiga svarta sportkläder som skyndade åstad, skjutandes en barnvagn.)

(Ohörbart, ilsket, irriterat) ... aldrig, aldrig ...

(Ohörbart, ilsket, irriterat) ... jag vet att du följer Karolina på Facebook ...

(Ohörbart, ilsket, irriterat)  ... aldrig ...

Stenarna tänker

Stenarna tänker -
men deras tankar är inte våra.

De rör sig i sin egen värld,
de kommer från ett annat kosmos.

En dag
skall den häpna mänskligheten
se oändliga led av tankspridda stenar
vandra bort mot sina drömmars hem.

Och ingen förstår
varför de gör så.

(Ett tack till Lennart på Den långsamma bloggen som oavsiktligt fick mig att samla tankarna till denna lilla dikt!)

I deras vackraste stund

Gör som trädet:
luta dig fram
lägg dig ned
vila armbågen mot marken -
Var hos blommorna
i deras vackraste stund!

Asteroiden Ekelöf

Ser jag Ekelöf? -

han ser mot mig

sned mun nedom baskern

och talar

om mitt jag som inte tycker om …

Jag vill inte prata med farbröder som luktar sprit

Han talar om något

som jag inte vill veta.

Varför skulle jag vilja veta?

Han ramlar i fyllan och villan

och slår näsan platt -

sitter sedan och tittar,

snett leende.

Och jag känner motståndet -

du får inte prata om mig

mer än vad jag pratar om mig.

Jag vet nog lite om hans Sverige

och hur det luktade illa

luktade sprit och vägglöss

fotogenlampornas mörker.

Det är borta nu

Vi vänder oss mot rymden.

I kosmos svävar asteroiden Ekelöf dock

och ser mot mig

och verkar vilja tala

trots att jag inte vill.

I blicken finns oförståelsen mellan generationer.

Så jag glider bort

från hans blick.

Går och tittar på hus

Går och tittar på hus
Hus och fler hus
Glasade lådor med någon snedställd kant här och där
Glas och ännu mer glas
En dag kanske väldigt mycket glas går sönder
Kanske något seismiskt?

Det luktar nässlor

Det luktar nässlor

Nu är det andra maj
och nässlorna reser sig redan
i späd trosvisshet.

Unga och friskt gröna
möter de glatt middagssolen


(1989-05-02)

"Inte värre än en vanlig valborg" säger polisen enligt radionyheterna. 

Vanlig valborg

Fulla fylleceller

Tradition

Den första lövsångaren

Måndag morgon, sitter med te i termosen och en bit bröd vid Flemingsbergsviken i Huddinge, söder om Stockholm. Blåsten är rätt kall. I en av dammarna ligger ett värdigt sångsvan-par. Den vanliga uppsättningen av tofsvipor, enkelbeckasiner, gräsänder och sothöns håller igång, och från skogen hörs en nyanländ rödvingetrast. Men det finaste idag - om jag nu får uttrycka de egna preferenserna - är lövsångarna. De måste ha kommit alldeles nyss och knappt hunnit sjunga upp sig än. Den första jag hörde lät lite konstig, men sedan hördes de som hade bättre kläm på alla toner.

Jag spontandiktade:

Vårvinden ruskar om
bland björkars och aspars kala grenar:

"Vakna upp, vakna upp, vänner träd,
nu är det inte tid att sova!
Vintern är slut.
Hör ni inte den första lövsångarens toner?
Vakna, sprid ut er härliga grönska,
lövsångaren skall ge er sin sång som tack!"

Tåligt skär tiden

Tåligt skär tiden

livets tråd.

Långsamt lär livet

tiden leka.

Inte av Bellman

När Mowitz blåste i hornet på Räkneholmen men fick stryk som belöning. (Anmärkning: Räkneholmen var tidigare namnet på Reimersholme i Stockholm).


Mowitz blåste i sitt horn,
ekar mellan hus och torn
gör hans lilla melodi,
hör hur Mowitz klämmer i!



(Refräng:)

Mowitz blåser, folket åser,
Belsebub ser på och småler,
Mowitz pryglas gul och blå -
men han blåser på ändå!



Men det väcker mycket groll,
folket ropar: tyst, ditt troll.
Vill vill ha vår morgonblund
sluta bröla nu en stund"



(Refr.)



Mowitz tutade i lur,
kom en gubbe arg och sur,
hota' med en hisklig påk:
”Akta dig, nu blir det  bråk!”

(Refr.)



Räkneholmens arbetshjon
kom och stampa'  hårt med skon
ylade som vilda djur
kasta stenar i en skur.

(Refr.)



Mowitz sökte mäkla fred:
”säg varför, så mången vred
när jag spelar min musique
kommer ni med arg critique?”



(Refr)



Svarte alla med sin trut:
”Var nu tyst, vi vill ha slut
på ditt usla tut-i-lur
dra nu bort din lur-filur!”

(Refr.)

Vårtokerier

Ur buskar och snår (se not)
hörs visor som klaga
om en sen och kylig vår.
Ja, taga av daga,
ur landet jaga,
vill man denna kalla vår!

(Not: nu ser det mycket bättre ut än när detta skrevs!)

*

Inte jag hört någon duva som kuttrar (se not)
men koltrasten sjunger och skatan muttrar
om våren som döljs bakom närmsta knut,
och talgoxen larmar om vinterns slut!

(Not: det här skrevs för några veckor sedan, nu är det full fart på ring- och skogsduvor här i bygden! Fast de hoar ju snarare än kuttrar.)

*

En skata muttrar om vårbestyr.
Det är morgon och nya vårdagen gryr.

Medan skatan går där och hummar
hörs en vårgalen hackspett som trummar.

Grönfink i mängder bubblar och gnyr -
våren, den gör varje diktarsjäl yr!

Det här ljudet hade Bellman aldrig hört

Det här ljudet hade Bellman aldrig hört:
en kanadagås trumpetar vid Reimersholme.

Han kände inte namnet 'Reimersholme' heller.
'Räkneholmen' kallades ön på Bellmans tid.

Men vad hade han tänkt om han hört gåsens 'honk, honk'?
Kanske: "Par bleu, är Mowitz den fyllehunden ute och blåser horn så här i morgonstund! Kanske man kan dikta om det ... låt se ...

Mowitz blåste i sitt horn,
ekar mellan hus och torn
gör hans lilla melodi,
hör hur Mowitz klämmer i!

Men det väcker mycket groll,
folket ropar: tyst, ditt troll.
Vill vill ha vår morgonblund
sluta bröla nu en stund"

Bofinken drillar några gånger nära Västerbron.
Den kände Bellman till.

(Kanadagåsen inplanterades i Sverige först på nittonhundratalet, därav min reflexion vid morgonpromenad i Bellman-trakter på Långholmen.)

Vårens under

Så här skrev gamle Ragnar Thoursie i dikten 'Det ofattbara', i hans sista bok Sånger från äldreomsorgen från 2009:

Det vanliga, det ofattbara.
Tre gamla sitter framåtlutade i sin handikappbuss,
med öppen mun åser de undret.
Det är ett par dagar in i maj, vårmånaden,
undrens tid. På en natt har grönska fallit över träden. 

I sjuttio, åttio år har de sett det återkomma,
ändå är de lika gripna nu som första gången.
Den plötsliga grönskan i träden en morgon i maj. 

Det vanliga.
Det ofattbara.

"Det vanliga, det ofattbara" ... vad är det? Vårens under!

I.
Det är något av dröjande,
tvekan,
i vårkvällen.

Solen går mot horisonten.
Vinden driver långsamt isflaken
mot Essingedjupet.

En tvekan.
Varthän?
Det här livet kan man inte springa igenom.
Man måste stanna en stund.
Undra vart vägen leder,
medan porten öppnas ...
... för vårens under!

II.
Här går jag
i livets sista tredjedel,
sluten i tidens kapsel -
isen glider bort,
himlen öppnar sig övermäktigt blå,
vad finns kvar för mig att se?

Vårens under!

III.
Vinden tar tag i allting
och flyttar världen en bit.

På natten:
koltrastar och gråtrutar ropar i mörkret.
Stjärnhimlen ser annorlunda ut.

Illa-lukten
från nyss framtöade gräsmattor
sticker i näsan,
men kan ändå inte dölja
att vi står inför vårens under!

Ännu en länk bruten

"... ska städa ur rummet ..."

"... begravningsbyrån i eftermiddag ..."

"... skönt att det är över ..."

"... och Lasse undrade vad det var när jag började skratta för att jag mindes mammas ..."

(Fragment av telefonkonversation, hörd på tunnelbanan.)

Gul ballong i fara

På Götgatan
far en gul ballong söderut
tätt över asfalten,
jagad av snålblåsten.

Den blåser mot trafiken
och jag tänker:
Det här kan aldrig sluta väl!

Vårdagjämningar

Det vägde över åt andra hållet

Vårdagjämningen kom och försvann
Natten gled sakta bort
men lovade att återkomma

Dagjämning mot dagjämning
Solstånd mot solstånd
Året är slutet i sin egen rörelse

Yin och yang snurrar för evigt
i bondens år,
i jägarens,
samlarens.

***



Det är vårdagjämning
med snöflingor, kyla,
men ändå ett hopp
att livet går vidare
dagarna ljusnar -
solen löper sitt lopp

***

Vårdagjämning

Våravstämning

Vinterns konto jämnas ut

Bofink-tjatter

Gråspink-smatter

Vårens blomskepp lägger ut

(Gråspink: äldre namn på gråsparv.)

Landsfiskal'ns mödor

Folkvisa från Knasebo socken i mörkaste Småland.

Banka buse i Bollnäs
Finka fuling i Flen
Skugga skälmar i Skara -
gå på raska ben

det får landsfiskal'n göra.
Knipa knölen i Kall
Smiska smugglar'n i Smögen -
landsfiskal'n han står pall!

Vårvinter

(Klagovisa över vinter som inte har vett att ge sig av!)


Vårvinter
Vintervår
Värmen kommer sent i år.

Vila vide,
Videung!
Än så ligger vintern tung.

Vintertrött
Vinterstött
Nu är tålamodet nött!

Vinterblom
Vill du fram?
Bida tid är ingen skam!

Träd andas ljus, luft

Träd andas ljus, luft
Svarta grenar silar moln

Tid att se dit upp,
grenarnas nät,
där västan sållas 
från andra vindar.

Hela världen dansade vårljusets dans

Vid slutet av istiden vände människorna ansiktena

mot himlen där stjärnorna vitnade bort.

Vinden hade redan tagit isen och brutit den i stycken;

älvarna bullrade vita.

I den sista vårsnön vandrade folket ut

att se svanarna flyga mot norr.

Det var gryning,

i det ömtåliga vårljuset dansade tranor,

högtidligt som gråpälsade trollkarlar.

Korpar kastade molnen åt sidan och dansade.

Hela världen dansade vårljusets dans.

Där molnen samlas och väntar på vinden

Där molnen samlas och väntar på vinden
långt borta i världar jag aldrig sett
finns valarnas ängar, de gröna haven,
en gryning, en afton, en brinnande sol.

Du känner hur vinterluft bränner kinden
för vinterns käftar har skarpa bett;
bladen har frusit, de liksom saven,
den som flödade ymnigt i fjol.

Solen brinner bortom bron

Solen brinner bortom bron.
Ljuset falnar,
kvällen svalnar,
solen lämnar dagens tron.
Mörket stiger,
fåglar tiger,
tystnaden är nattens ton.

Bara en tavla!

Där går solen upp

Kala träd, ej vårgröna -

Bara en tavla!

Peta bort solreflexen

I. 
Peta bort solreflexen
med en käpp;
flytta solen.
En glimt av himlen;
moln driver bort.
Vore jag ett moln
varade livet för evigt.
Jag vill ha min egen värld.
Ingen annan.


II. 
Vad har du för betydelse?
Du.
Ja, just du!
Du
och ingen annan.

Du kan bli en blomma.

Medelhavsmuseet

En gladlynt rund gumma

en svartögd välkammad skönhet
med skuggad överläpp
en tredje med stripigt ljust hår

Gravbilder

Egypten, romersk tid

Vi har alla
en egyptier i våra gener

(Det var inte just de här egyptiska mumieporträtten som fick mig att skriva dikten ovan för tjugoett år sedan. Översta bilden kommer dock från Medelhavsmuseets hemsida. Den nedre finns på en wikipediasida med bilder av målningar från Fayum i Egypten.
http://www.varldskulturmuseerna.se/medelhavsmuseet/
http://en.wikipedia.org/wiki/Fayum_mummy_portraits )

Senvintertristess

Ser molnen komma 
Februari - blaskväder 
Påtaglig tristess

Höstens sista fjäril

Höstens sista fjäril;
har du sett hur den hastar
mellan skvattram och tall,
kastar sig mellan ståndpunkter?

Björkar
betraktar sin falnande skönhet
i insjöns blanka vatten.

(9 oktober 1994)

Orättvist!

Februarilov

Får ingen pensionär

Det är orättvist!

...

Och ingen semester

Inget sommarlov

Inget ÅKB (Ålders-, kvalifikations- och befordringstillägg)

Snålt!

Lejonmannens tal

Lejonmannens
(eller är det en lejoninnas huvud?)
kropp med pose
som i egyptisk
eller arkaisk grekisk skulptur -
kanske talar den till oss.

Vi förstår inte,
meningen har gått förlorad.

Det finns bara tystnad kvar,
och förundran.

Människor på is - haiku

Människor på is
trotsar gravitation;
under finns kall grav.

Genusupplysning ang. lejon.

Genusupplysning:

Lejonhannar är slöa

Men honan flitig

Hasselhängen

Vintern hänger kvar

Hasselhängen sover än

Livskänslefyllda

När morgonen ...

När morgonen ...

När solporten
öppnar sig
Ljus råder
Väntan - vår
Vår väntan
På vår

Så kommer ljuset
Stormande flod
Inget motstånd
Jag ger mig!

Vinterbadare - strömstare

I.

MIDSOMMARAFTON

Strömstaren hälsar med ett glatt
'tjätt' när den drar förbi -

ser ut som en bevingad tennisboll.



II.

NÄRA ABISKOJAURE

Klippor i strömmen är pusselbitar
Vårdslöst ditkastade
av en tankspridd landskapsarkitekt
Ständigt smakar de
jokkens goda vatten
På stenarna står högtidliga
finklädda små festdeltagare
Stärkta skjortbröst
glimmar vita mot frackarna
Strömstaren har bal



III.

STORT OCH LITET

När verket var fullbordat tänkte jag:
"må örnen komma".

Då flög strömstaren förbi,
ropade "tjitt tjitt"



IV.

TROTSA

Vattnen fryser, vägarna öppnas - bygg
riken från kust till kust,
vågsköljda vattensönderbrutna
länder.
Trotsa de iskalla forsarna som en
obekymrad liten strömstare, nyp
de snorkiga svanarna i tårna
hånskratta som en argsint skata
mellan trädskatarna
samla de svultna sparvarna
- uppror!


V.

GAMMELSTRÖMMEN, NYFORS, FÖR LÄNGE SEDAN

Strömstare;

bekymmerslöse lille

vinterbadare

Sommarträd. Vintersol. Haiku-artat.

I.

Sommarträd. Grå.
Is. Frost. Grenar utan grönt.
Vintersol glänser.


II.

Om vintern
är solen befriad
från påträngande värme.


III.

Sommarträd. Grå.
Som gjorda av metalltråd.
Eller piprensare.


IV.

Vintersol.
Vacker.
Kall blåst ändå.


V.

Vintersol värmer
inte sommarträd
fångade av frost

Jag läser Ragnar Thoursie (minnen från förra hösten)

Ragnar Thoursie

Jag satt på en bänk ovanför Riddarfjärden, läste, såg upp och funderade ibland, skrev några ord på baksidan av ett lånekvitto från biblioteket daterat 2012-09-10 och avseende Ragnar Thoursies 'Sånger från äldreomsorgen' och 'Den nya människan', samt Appolonius Rhodius' 'Argonautika'.

Otydlig röst från högtalare långt bort
kommer över vattnet

Kyrklockan slår två slag
för halvtimme

Båt backar ut från Tegelbacken -
är snart försvunnen ...

… går kutryggig
med händerna i fickorna -
betraktar nedslaget världen
bortom bin
som ännu arbetar bland blommorna

Det är sommarslut med smak av höst. Jag läser den unge Thoursie, jag läser den gamle. ”Vart tog Folkhemmet vägen?” frågar den gamle i en av sångerna från äldreomsorgen. En riktig fråga, om man nu inte vill fråga vem som stal Folkhemmet. Eller förskingrade. Privatiserade. Avknoppade. Må fan ta byråkrater och politiker som försöker leka affär med människors liv. Ernst Wigforss' 'Socialism i vår tid' inspirerade den unge Thoursie. Thoursie som stavade folkhemmet med F.

Att gå nedslagen
och se sommarens sista bin
medan vintern drar närmare,
och vi undrar: ”Vart tog Folkhemmet vägen?”
Gå och undra när våren kommer åter -
och räkenskapen.

Nå, kanske räddningen ändå finns någonstans, om man citerar den yngre Thoursie:

Trädets rot kan kapas, master falla.
Men en arm skall alltid höja barnet ovan vattenytan.

Olof Palme fick tag på en dikt av Thoursie och citerade några rader ur den:

… En öppen stad,
ej en befästad, bygger vi gemensamt.

Kan man tänka sig någon av dagens topp-politiker citera en dikt? Eller ens något skönlitterärt? Hur mycket bildning finns bland dessa människor?

Thoursies sista dikter, när ålderdomen och dess krämpor och saknad obevekligt smög sig på, var (enligt honom själv) i en stil som ...:

... ligger nära prosan, iakttagande, kommenterande, obekymrad om ambitioner, utan större anspråk, för det mesta med en vänlig syn på tingen. Snäll. Men allvarlig. 

Ja, om man orkar vara anspråkslös samt snäll men allvarlig kanske det ändå finns en framtid. För oss och för bina.

Ord till uppror

I.

Jag väcker natten
Pekar på morgnar
som knappt än anas.


II.

En tanke,
rakt genom himlavalvet
krossar kristallsfärerna
slår sönder
det kosmiska maskineriet -

den stora friden.


III.

Och så mycket kan jag säga:
Ett ord som ropas ut i universums ena hörn
slutar inte vandra
förrän det stöter in i det andra hörnet.

Planeten Stockholm vid Framtidens portar

När vi står inför Framtidens portar ...
dörrskyltar obefintliga,
eller falska

Stockholm dränks av reklam
döljs av natten

En dag kanske havet dränker Stockholm,
eller kilometer av is,
eller något annat sker

Något vi aldrig förutsett
Något vi aldrig kunde förutse

Planeten Stockholm
glider ut genom Framtidens port

Vårpoeterna sover ännu

Det arktiska trollspöt
har svept Sverige i vitt

Vårpoeterna sover ännu
i sina puppor

Redo att spricka ut
som vackra fjärilar

När solen och vårregnen
sopat bort den sista snön!

Trollsländor

1.

Blåmesen
grönfärgad mellan björklöven

markerna fulla av blommor

märkliga blå genomskinliga sländor


2.

Trollsländor tumlar runt
stöter samman -
två
tre
fyra stycken i våldsam jakt
studsar vilt över vattnet
vingarna frasar som papper
kropparna i krum -



3.

Över barrskogen:
ett ensamt moln
skjuter upp sin vitgrå hjässa


4.

Den sena vårens sammanbrott
och inväxande i en
stillastående värme


5.

Sommarens dammiga lufthav
skuret i stycken av svalans
blixtrande hugg


6.

Myggens fina stick mot armarna
flugornas tröttande surr -
vilan på hällen vid vattnet

Nyårsafton 2012 - finns det ännu arbetare?

Detta hänger samman med en serie bilder som jag publicerade här, och med fjäsket för "medelklassen" i Stockholm:




Mot nyårsafton

Ännu morgon

Tomma gator

Om detta är en medelklass-stad:
vem körde bussen som nyss åkte förbi?
vilka arbetsklädda var det som syntes där,
inne i den ännu stängda Coop-butiken?
vilka arbetar med kran och mudderskopa
ute på Riddarfjärden en tidig förmiddag?

Är de spöken?

Finns de inte?