(Det är samma historier i media varje år, så det blir väl samma i år igen …)
Fulla fähundar fyller
fyllefinkorna
från Ystad till Haparanda
(eller från Smygehuk
till Treriksröset)
Slagsmål, fylla, misshandel, oreda,
upplopp
Vad firas egentligen?
Att vi gör mot mörkare tider
snart?
Eller att det lär bli ett sjuhelsikes åskväder
med
skyfall i morgon?
Det blir väl bra bakgrund till baksmällan?
Fulla fånar fjantar frenetiskt!
Du väntar
i detta hål i rummet
som
är tiden.
Morgonen glider bort
i duggregn …
(Röst 1, arg:) - Och hur vet du att
tiden är ett ”hål i rummet”? Är det kanske snarare ett hål i
huvudet det handlar om?
(Röst 2:) - Tänk om det är tvärtom,
rummet är ett hål i tiden i stället, din poetmupp!
(Röst 3.) -
Hör upp allihop, har ni aldrig hört talas om rumstid? Tänk på
Einstein och fysikens vetenskap!
… och regnet är en dröm,
en
skärva av livet,
som rinner bort
i rymdens morgnar och aftnar
…
(Röst 1:) - Vad är det för goja, vad
yrar knäppisen om!
(Röst 2:) - Det är ju licentia poetica,
diktaren skapar fritt efter eget gottfinnande.
(Röst 3:) - Licentia poetica, haha! Det borde vara licensjakt på tokiga poeter!
[Här får redaktören gå in och precisera: om man konsulterar Alf Henrikssons oumbärliga Verskonstens ABC så framgår det att 'licentia poetica' avser ”diktares antagna rätt att avvika från normala språkregler, ordformer och ordföljder. Oftast är det frågan om anpassningar till meter eller rim:”
Går man på Henrikssons definition så avser inte 'licentia poetica' galenskaper i största allmänhet, vilket kritiken verkar avse gällande den här dikten.]
…
och regnet blir en ström
som slutligen hejdlöst
faller
och blir till intet
i malströmmen där tid och rum dör
…
(Röst 1:) - Är det slut nu? Hoppas
…
(Röst 3:) - Nej, han verkar ladda upp för slutraderna.
… De odödliga gudarna
sörjer vid
de dödliga gudarnas gravar.
(Äntligen!)
Ge mig en tanke
Ge mig ett ord
Ge
mig ett frö
att sätta i jord
Ge mig en måne
Ge mig en sol
Ge
mig en vår
och en trädgårdstol
Tänk mina tankar
Skaka min
själ
Vårgalenskap
är väl aldrig fel?
Den åttonde januari 2013 publicerades den här texten här på Björnpoesi (jag gissar att den skrevs redan på 1980-talet):
Det arktiska trollspöt
har svept Sverige i vitt
Vårpoeterna sover ännu
i sina puppor
Redo att spricka ut
som vackra fjärilar
När solen och vårregnen
sopat bort den sista snön!
Det var då det, men låt oss se om denne vårpoet har kläckt ur sig något på senaste tiden! Här är några noteringar, orimmade eller rimmade, nedtecknade från slutet av mars till början av maj 2026:
1.
Vårdagjämning
Helgdagsstämning
fastän bara fredag.
Frost och grön knoppar:
Som understrykningar i en gammal bok
kommer livet tillbaka
i fragment.
2.
(I Kungsträdgården, Stockholm)
Humlor irrar
Nässelfjäril stirrar
mot solen
Japans körsbärsblom möter vårhimlen.
Hörs bambuflöjt och koto?
Eller bara turister och lokalbor
med mobilkameror och glam?
3.
Se nu att svalörten blommar,
och att du inte bommar
allt det växande livet,
de gröna skotten och kivet
mellan fåglar som bråkar,
och kanske tråkar,
den som är blyg och snäll
och vägrar vandra i vårens karusell!
4.
Häggar blommar
Ekarna får blad
En känsla av sommar
i vårblåstens stad.
Solvärmen kommer från öst
Isiga vindar från väst
En tid med motsatta budskap -
men våren är alltid bäst!
Vad sägs om krisen i Hormuzsundet?
Hur går det med lånet, det som är bundet?
Börsen den vacklar och kan kanske välta.
Börsspekulantens kalkyler kan smälta.
Men bortom finanser och världshandelns öden
drivs åter mängder av människor i döden.
Snart dömd - redan fördömd
"Bonusprins"
Er poet vill göra ett tillägg denna lilla vers: Norrmännen har visat en monumental brist på omdöme. En riktig prinsessa heter inte Mette-Marit! En riktig prinsessa heter Kunigunda, Aurora Borealis, eller Sigrid Storråda! Gör om, gör rätt! Gör prinskorv!
