Syner

I. Jag ser mig själv vid en skogsrand av mörka
granar, går med höga stövlar
i saftigt gräs och blöt klafsig jord, lutar
mig fram över det svarta
dyvattnet i ett dike och ser något -
ett spår av liv på ytan.

Jag ser mig själv på en mager stenig backe
där boskap betat i tusen år
och vråken vaktar den blåvita himlen.

Jag ser mig själv lyssna till tusen ljud
i tallarnas skugga...

II. Lyssna
Lyssna och andas
Andas sakta
Varje andetag är en livstid
Du kan aldrig få den åter - bara minnas
Och vad är det du minns?
Du flyger i jättefågelns kräva
Du spottas upp på en främmand strand
Luften smakar gift
Jorden vänder sig bort
Blomman du plockat har vissnat

III. I diset
ser jag upp mot träden.
Smäckra palmer, enorma ormbunksträd.
Där klättrar Archaeopteryx litographica
långsamt mot toppen
vänder sig
och ser mot mig mig med ödlekloka ögon.
Vingarna spärras ut.
Ensamt står träden kvar
och skakar förvirrat en tom gren.

IV. Jag ser mig själv följa det flyende rådjuret
och den feta makliga grävlingen
i kikaren. Jag ser mig när jag ser dem.

Luften känns plötsligt tom.