Om drakar

Stjärnbilderna lägger sig till ro
bakom sommarhimlen
Vilar med ryggarna mot avgrunden
där en drake sover
Svartblänkande, sträng,
med guldstänkta vingar

Där penslarnas tecken står upp som berg
i öster vid Världens rand
har drakarna glänsande jadesten-färg
vart öga en kolugnsbrand

DE GLADA DRAKARNA

När vinternatten - för evigt, trodde man -
hade vräkt sin isiga kolsäck
över allt levande
hördes skallande skratt
och med ens lystes mörkret upp av många bloss!

Det var drakarna som kom:
glada drakar som flög än högt, än lågt,
ringlade sig lekande lätt i svalflykt runt bergen
som lysande mångfärgade band över natthimlen,
de spred miljoner gnistor ur gapen
tills stjärnorna släcktes ut
och de lyckliga drakarna gick till vila
under en vitnande morgon.

NÄR SOLEN GÅTT NER ...

När solen gått ned bortom havet i väster
och natten kommer, månlös och svart,
flyger en drake högt uppe i mörkret
och sprutar gnistor som nedsmält guld.

Drakarnas guld ligger djupt i berget,
glänser och gnistrar i hålor och prång,
drakguldet flammar och brinner på himlen
tills solen går upp, och det åter blir mull.

***

Det är tid att ömsa skinn
Den stora europeiska draken
skall kasta bort det nötta skalet,
pånyttfödd träda fram ur de underjordiska
gångarna
Katakomberna sprängs - en här av döda
slår sig upp mot ljuset

Draken slår med metallvingar.

Ryttaren riktar spjutets udd
mot ringlande jordkryparen

Draken, dödligt farlig
dräglar etter och eld

Asagudens utmaning
antas utan fruktan

***

Om en drake stiger upp från havets botten
kryper högt upp på klipporna
och brölar som en tjur mot himlen -
då skall jorden skälva
och tio tusen fåglar stiga mot himlen