Detta regnet
faller i en vind
varken kall eller varn
i förorten
där björkarna står
i ett gröngult skimmer
där videungarna
blivit ludna håriga djur
där en övergiven refug
med två lyktor
står på en tom gata.
Gammal förort
med spårvagnsrassel
inmurat i tystnaden.
För varje vår:
nässlornas friska skott
maskrosornas taggiga bladrosetter.
Tankarna
är stilla i regnet.
Bara människan
går genom årstiderna
genom känslan av en tunnel
mellan årstiderna
mellan seklen.