Korpen talade ur molnen
som låg mot bergets blågrå sidor.
Han uttalade sitt namn.
Han sade: "Jag är den jag är"
Namnet skar genom den vindstilla
natten, ända ner till isflaken
på sjön.
skip to main |
skip to sidebar
Vägen leder alltid någonvart
Poesi skall ha något av "känsla för det förunderliga". Här publiceras dikter jag skrivit sedan 1980 eller så. Ett urval av de som jag gillar bäst och som ibland kanske tangerar detta "förunderliga" som kan vara så svårt att finna och uttrycka.
Leta i den här bloggen
Kontakt
Jag kan nås på epost b.e.nilsson@telia.com. Vettiga frågor besvaras och ovettiga raderas utan omsvep.
Twingly statistik
Vägen leder alltid någonvart
Bloggarkiv
-
▼
2007
(150)
-
▼
augusti
(31)
- Den tysta provinsen
- Månförmörkelsen nionde februari 1990
- Korpen talade
- Hoppar bock
- Någonstans står träden som gröna drömmar; sonnett
- Trollskimmer
- Syner
- Barnets mörkerrädsla
- Gudarnas masker
- Gamla fågelskådare dör aldrig
- Den store mannen
- Ännu en månförmörkelse
- Vi är bara på genomresa
- Finns det roskarlar på Bougainville?
- Delius
- Kulturvågor
- Och så detta
- Förort i regn
- Ikaros' återkomst
- Själsligen är jag fågelskådare
- Från Blekinge
- Koltrast i stilla veckan
- Motspråk
- Passage
- Lappland vimlar av underverk
- Om drakar
- Det andra Europa
- Gasverket, Husarviken
- Utställningskatalog
- Fågelband
- På vintergatan
-
▼
augusti
(31)
