Rosen har vissnat
Allt vissnar
Försjunker i sig själv
Upplöses
Omformas
Molekylmoln
i ett gränslöst universum
En stressad västan
vänder ryggen åt Danvikstull
och rusar ut över sjön.
Spökfärgad gråtrut
visar blodfläck i gult –
ger mig en sned blick
och verkar olustig till sinnet.
Vi väntar på hösten.
skip to main |
skip to sidebar
Vägen leder alltid någonvart
Poesi skall ha något av "känsla för det förunderliga". Här publiceras dikter jag skrivit sedan 1980 eller så. Ett urval av de som jag gillar bäst och som ibland kanske tangerar detta "förunderliga" som kan vara så svårt att finna och uttrycka.
Leta i den här bloggen
Kontakt
Jag kan nås på epost b.e.nilsson@telia.com. Vettiga frågor besvaras och ovettiga raderas utan omsvep.
Twingly statistik
Vägen leder alltid någonvart
Bloggarkiv
-
▼
2007
(150)
-
▼
juli
(30)
- Rosen har vissnat
- Nåiden i kaffemuggen
- Årsta Torg
- Karl Tiréns familjegrav i Abisko
- Finns det dikter att skriva
- Koltrastar i regnet
- I afton
- "Är jag en fjäril?"
- Tågpoesi på svenska flaggans dag
- Somliga talar med stora ord
- Det sitter en korp på en sten i Lappland
- Regn över skogssjö
- Livet, historien
- Därute såg han måsarna flyga förbi
- Portugisisk dödsmässa
- Sensommaren är inte här ännu
- Vid kanten av bubblan
- Nidhöggs klagan
- Drömmar i Lyckliga Arabien
- Nattåg söderut
- Halland 30/5-86
- Sensommars förfall
- På platsen för töcknet
- Musik
- När floden av intryck blir övermäktig
- Visenter
- Svarthättan
- Kungsholmen
- När vi människor
- Hade jag inte drömt
-
▼
juli
(30)
