Finns det dikter att skriva
när pennans udd har brutits
när poeterna gått in i
sin tystnad
som … ja, vad menar jag …
om Diktonius, om Tranströmer
om de som lyssnat
till ugglornas vingslag
om de som sett …
som sett … -
Vad finns kvar hos de tysta
när de står vid sin avgrund
fylld av gnistrande galaxer
och snart skall höja armarna
och flyga
”Hur kan vintergatorna blänka
utan rymdens mörker?”
är kanske deras fråga
som flyger bort som en tanke
en radiosignal
som sprider sig över avgrunden
till alla de världar där lyssnande väsen
uppmärksamt tar till sig Ordet
Och alla ställer frågan
i en spindelväv av signaler
som vävts om Tystnadens avgrund
ända ner till Jorden
och slutligen – en natt –
är himlen glänsande vit
Mörkret rinner bort
i sina råtthål
och för alltid välsignade
sveps vi i en mantel
av evigt vitt