(Draken Nidhögg höjer sin breda skalle och bligar mörkt upp mot Yggdrasils gröna värld.)
Jag gnager det onda tädet
sätter tänder i stammen
sliter de ruttna rötterna.
I den mörka jordens hålgångar
lever jag mitt liv
och ser stundom upp mot askens krona.
Vinden trycker trädet fram och åter
och jag gnager dess rötter -
vem får det slutligen på fall?
Kvistar faller till marken,
hjortar coh getter betar däruppe
under örnens väldiga vingar -
vem slår världsträdet till marken?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar