Sensommars förfall

Vägrenarna sväller till sladdrig
sensommars förfall:
grånande renfanor
visar väg för hösten. I hjärtat
irrar en ärla. Ståltrådsbenen
bär flyktingen bort
river i själens vissna löv.

Från hjärtats isiga ensamhet
en droppen blod.
Bröstets tomma salar fylls
en sista gång av fågelvingar,
av lockrop. - Bara hjärtat
förstår era ord.

Ljuden lämnar tomrummet, ger
tystnaden makten. Var
finns makten när ärlan lämnar
mitt bröst?
Var finns livet
när blodet rinner ur hjärtat?

Nässlor lutar sig kraftlösa
mot vägen. Rådjuren
flyr i en orolig dans.
Sanningen finns
i en gammal sägen. Livet
har flytt någon annan stans.