Stoder av sten
tiger
tills de har något att säga
Jag vände mig om
gick
till den tysta värdigheten
Stod
betraktade lärkor
innan sången
vittrade himlens gråhet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Vägen leder alltid någonvart
Poesi skall ha något av "känsla för det förunderliga". Här publiceras dikter jag skrivit sedan 1980 eller så. Ett urval av de som jag gillar bäst och som ibland kanske tangerar detta "förunderliga" som kan vara så svårt att finna och uttrycka.
Leta i den här bloggen
Kontakt
Jag kan nås på epost b.e.nilsson@telia.com. Vettiga frågor besvaras och ovettiga raderas utan omsvep.
Twingly statistik
Vägen leder alltid någonvart
Bloggarkiv
-
▼
2007
(150)
-
▼
maj
(36)
- Där går vi med polära koordinater
- Tärningen är kastad!
- Plattan 1984
- Thales från Miletos
- Höstresa
- Ett glissando längs livets strängar
- Fjäderlätt studsar dovhjorten
- Det är inte måsarnas sak
- Stoder av sten
- Känslor
- Järnsparven sjunger
- Hund skall hållas kopplad
- Fallskärmshopparen
- Tuschmoln
- Kristi himmelsfärdsdag - Hedvig Eleonora kyrka
- Skriv mig en dikt
- När havet var öppet
- Domherren visslar
- Världsmusik
- Morgonen var en fanborg
- Ek och syrén
- Oktobernätter
- Hemkär
- Karst
- Vårblåst på Söder
- Vilken filosof kan förklara
- Det stillnar
- En ballong
- Det fanns stränder
- Tag kvällen
- Skatan
- På kvällen vill jag öppna en dörr
- Åren glider bort
- Det går inte att resa längre
- Det finns en sorts evighet
- Roms expedition till södra Arabien år 24 f.Kr
-
▼
maj
(36)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar