Det var när skatan flög upp mot fönstret. Bara någon sekund, när den svarta och vita fågeln landade med klorna krafsande mot fönsterblecket. När skatan fanns där i profil, med huvudet och den lätt krökta näbben. Djupblå, blågröna toner i det svarta. Och ögat. Ögat såg snett nedåt, in genom glaset. Mörk, vaksam blick, stolt och säker.
- Nå, kommer du, eller inte?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar