Oktobernätter

I.

Rödljuset rinner ut i den oljeblanka
asfalten
ljus rinner som dimmiga toppade
koner ur idrottsplatsens
strålkastare
billjusen rinner förbi på gatan
och från en osynlig himmel
rinner mikroskopiska
vattendroppar


II.

I halvmörkret under buskarna lyfts ett sjok papper
av vinden och glider bort som ett vitt smygande djur

det är höstens mystiska mörker som går fram över
gator och gräsmattor och ljudlöst driver ett
smygande papper mellan buskarna


III.

Vintergatan vrider sina svarta händer
runt motorvägen
sväljer bilarnas ljus utan en min
sopar bort löjliga gatlyktors bleka
ljuspunkter utan ansträngning
(utan att ens märka dem)

Vintergatans stora obetvingliga mörker -
hur skall det då inte vara i den
intergalaktiska rymden?

Mjölkdroppars miljoner roterande
i gravitationsfälten
och ändå är det ett mörker som sänker
sig ned - och slukar
motorvägen


IV.

Månstrålar
spridda i de tunna molnen
blott nattljusets återsken är synligt
genom några tunna moln
spridda över himlen