Vilken filosof kan förklara:
svarthakedoppingen i det svarta vattnet,
hägerns tunga flykt över vassen?
Eller:
smaragden inbäddad i olivin
och de små stänken av glimmer?
Att ställa passiva förnimmelser
mot det arbetande intellektet,
det kvantitativa registrerandet
mot medvetandets kvalitativa språng;
det är filosofens uppgift.
Poeten sitter under ett träd i gryningen,
iakttar regnet som faller i kanalen
hur droppar bildar ringar i vattnet.
Hans tanke och penna tar sönder verkligheten
och sätter den samman igen,
en gammal verklighet
men i dikten ny,
alldeles som materians transformationer
i fysikernas acceleratorer.
Eller som i berggrunden långt under våra fötter:
det gamla mals ned
och bildar det nya.
Exploderande stjärnor
och interstellära gasmoln
var våra äldsta förfäder -
borde inte det ge anledning till eftertanke?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar