Jag har läst Harry Martinsson

De vandrade ut från det grå torpet.

De vände ryggen mot granskogen.

Oceanen dånade mot andra kuster -
där fanns folk med andra språk,
stora och små gudar,
en vis man talande under ett träd.

De lyftes av albatrossvingar,
av rymdskepp,
bort mot andra vintergator och fysikaliska system.

Torpet försvann i skogen.

Taket föll in.

Bara igelkotten
trampar den igenväxta stigen
där det för länge sedan gick en svartklädd gumma.

Vad bryr sig igelkotten om stjärnorna?