Där molnen samlas och väntar på vinden
långt borta i världar jag aldrig sett
finns valarnas ängar, de gröna haven,
en gryning, en afton, en brinnande sol.
Du känner hur vinterluft bränner kinden
för vinterns käftar har skarpa bett;
bladen har frusit, de liksom saven,
den som flödade ymnigt i fjol.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar