Vacker dag i Lappland

På morgonen skrek en fjällvråk
över fjället
På kvällen hördes ledarrenens
skälla
och en aldrig tröttnade
rödvingetrast

Försommaren brann
under en evig sol
som fick luften
över hedarna att darra,
att vibrera som spovskrik

På klipporna
högt under det stora passet
vakade fjällabbar

Renar dök upp som siluetter
på fjärran åsar
som indianer i en gammal westernfiln

Plötsligt var det vindstilla
på tusen meters höjd

Det var den dagen himlen fick en obeskrivligt
blå färg - så ren och klar
att den måste ha framställts i ett laboratorium

Fjällen var utskurna kulisser
i frigolitvitt och indigo
uppresta mot himlen för att ge scenisk bakgrund
till något skådespel.
Scenbelysningen rörde sig sakta
för att ge ljus
åt ständigt nya aspekter.
I någon kuliss stod scenmästaren och kontrollerade
sina anteckningar -
sände upp ett litet moln här
lade ut en skugga där
gjorde en skog
en skummande fors
ett berg med vulkantopp

Musiken skapades av ett knepigt geni:
applådåskor från Berwaldhallen spelades in,
och spelades upp med halv fart -
då fick man bruset från små forsar.
Med en ständigt vrålande jetmotor
hopsamplad med valda ljud
från en mekanisk verkstad
skapades de stora forsarnas dån.

Regissören var ännu inte klar
med manuskriptet
men tusen tyska turister stod redo att statera!