När jag står vid Japanska dammen
och skapar en liten dikt
så rör jag måhända vid livets
innersta sköraste skikt.
För som irisens spegling i vattnet
- en dunkel och flyende bild -
är livet i sig och dess former
enhet, men ändå skild.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar