Regnbågen
stiger ur daggkåpans blad;
snön har redan smält
men inte drömmarna.
De är som blå och svarta vingar
i himlen
Bara en vinge kvar
att skyla himlen med
att färga skogen grå
Så växer drömmarna
som stenarnas mossa
En våg som kommer så stilla
att stranden aldrig vaknar
En mantel av stjärnor
täcker min väg
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar