På denna kobbe
på gränsen mot Vintergatans
ytterskärgård
klamrar sig några lavar
fast i sprickorna
Fåglalikt
glider rymdskepp förbi
väjer för grunden
ser inte lavarna
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Vägen leder alltid någonvart
Poesi skall ha något av "känsla för det förunderliga". Här publiceras dikter jag skrivit sedan 1980 eller så. Ett urval av de som jag gillar bäst och som ibland kanske tangerar detta "förunderliga" som kan vara så svårt att finna och uttrycka.
Leta i den här bloggen
Kontakt
Jag kan nås på epost b.e.nilsson@telia.com. Vettiga frågor besvaras och ovettiga raderas utan omsvep.
Twingly statistik
Vägen leder alltid någonvart
Bloggarkiv
-
▼
2007
(150)
-
▼
juni
(24)
- På gränsen
- Tag avstamp mot gryningen
- Nu glider gryningen fram
- Dumma katt
- Tektonik
- FRIHETEN ÄR INTE ETT TILLSTÅND
- När jag står vid Japanska dammen
- Den sanna midsommarafton
- Tornurens tid
- När ormvråken svepte ut över hygget
- Låg på rygg
- På denna kobbe
- Storlom
- Till femtioårsminnet av grundandet av Sveriges Orn...
- Poeten
- Fjällsyner
- Semesterstängt
- Vacker dag i Lappland
- Götrek och manifestet
- Den lilla tallen
- Regnbågen
- Meditation
- Det falska vansinnet
- Somliga är varufetischister
-
▼
juni
(24)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar