onsdag 19 oktober 2011

Förskjuten? - Stagnelius


När jag såg denna apa på ett fönsterbleck på Brännkyrkagatan, Stockholms Söder, tänkte jag: "Är du kanske förskjuten av världen, stackars liten?" Men så noterade jag att fönstren tillhörde en religiös församling. Kan det ändra saken? Jag mindes en rad av Erik Johan Stagnelius:

Förskjuten av världen, men icke av Gud

Fast i Stagnelius' originalmanuskript står det:

Förskjuten av världen, förskjuten av Gud

Detta har dock någon, kanske Erik Johans prästerlige fader, ändrat till "men icke". Den snaskiga titeln på dikten, Till förruttnelsen, fick dock hänga med till eftervärlden! Låt oss hoppas att åtminstone någon högre makt är denna lille apa till hjälp så den inte behöver sitta där på fönsterblecket i ur och skur och frysa!

När jag bläddrade i häftet med Stagnelii dikter (FIB:s lyrikklubb, lilla serien nr. 22, 1976) hittar jag följande intressanta rader, i dikten Kärleken och landet:

Om mänskan alltid så i helig oskuld levat,
och brottsligt efter guld i bergets avgrund trevat
och tornande palats ej höjt mot himlens sky -
ej världen skallat då av vapenbrak och gny.
Ej Moskvas rika slott gått upp i rök och lågor,
kosackens djärva häst ej druckit Seinens vågor,
med staven i hand och rosor kring sitt hår
Napoleon gått i vall på Korsika med får.

Inte illa skrivet, fast det kanske är lite svårt att tänka sig den store Napoleon som rosenbekransad fåraherde på Korsika!

lördag 8 oktober 2011

Tomhetens tid

Tomhetens tid - så bedrägligt fylld
av frånvarons närhet

Kärrsångaren rör sig tyst i vassen,
tills sången plötsligt hörs igen -
ett hån mot denna tomhet

I rummet av vatten, vass,
alar, tysta änder,
är en frånvaro som märks.

Något har dragit sig undan.

Törnskateungens vattrade bröst
kanske bär en flisa av detta

Ett motiv utan tavla

Ett motiv utan tavla
Hav, flödande rikt
Blått vatten utan bild
Rinnande, allt blåare
van Gogh-nervösa vågor
En lykta utkladdad i blåsvart kväll
Vågvippande reflexer
Till slut målar tavlan sig själv

Torn driver bort med moln



Torn driver bort med moln
som färgats rosa av aftonen
när solfalken lyft sin brinnande vinge.

I den eviga förkolnadens pansar
vilar drömmen om morgonen
när den vandrar långt borta
på stränder där ljuset nyss nått.

Nu sjunker havet undan
och vi kan gå genom porten
till gator gröna av tång,
vita av marmor
och lyssna till klockorna.

I mörker sjunker de onda männen
och mals till sandkorn
av nattens kvarn.

Tornen driver bort med många vimplar
med ryggen mot det mörker
där så mycket tomhet finns,
medan vi samlas på stadens torg
och lyssnar till morgonens klocka.

fredag 7 oktober 2011

tisdag 4 oktober 2011

Oktober-gny

Härinne spelas blåsinstrument på radion
Milda toner från de pudrade perukernas tid

Ute hörs en annan ton, dov, klagande,
tränger in genom fönsterspringan.

Det är som om världen sitter någonstans
i oktobermörkret, hopkrupen i kölden,
glor mot en molnig himmer och bara gnyr.

Inga stjärnor till tröst, inte ens en eld.
I morgon kanske elden kommer.

2xfåglar

Den egendomliga fågeln
rör sina vingar i mitt bröst
Kanske lyfter den
Lämnar sin lavgrå gren,
möter en blå himmel
av blänkande klarhet


Steglitser, ett par,
med västar i pastell
tar tistlarnas frön
för givna