Där står du, bult,
med foten i stenen
rostig – javisst
men ändå stadig.
Då frågar jag dig:
finns du ännu kvar
om tusen år
i isens tid?
Poesi skall ha något av "känsla för det förunderliga". Här publiceras dikter jag skrivit sedan 1980 eller så. Ett urval av de som jag gillar bäst och som ibland kanske tangerar detta "förunderliga" som kan vara så svårt att finna och uttrycka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar