Sommarsolstånd, och ljus som dröjer
snärjt av koltrastens silvernät
fångad bland molnen är midsommarnatten
regnet kommer med tysta fjät;
tyst som en gårdstomte vandrar kvällen
förbi med gryningen på sin rygg
rådjuren betar på midsommarängen
grävlingen kommer, vaksam och trygg
Abiskojaure klockan tolv midsommarafton:
Enstaka pustar från väst.
Två måsar på en klippa.
Apelsinsaft och choklad.
Vila.
På midsommardagen blommar Sedum acre.
Året har svängt, vänt ryggen åt oss.
*
På midsommardagen trycker svarthättan
baskern djupare ned
och drar ytterligare några toner
Lövsångaren ackompanjerar
Numera:
önskar
att stanna
och se efter
Slut
är den äckeldoftande rönnblommens tid
Sommarluffaren
har lagt sig till vila i björkdungen;
snusar med öppen mun.
*
Nu visslar storspovar efter vind
på midsommardagens åker
Regndroppar mot min lördagskind
Spovarna gläntar på höstens grind
Spoven tar väskan och åker
*
Sommarsolstånd
Solen står högst på backen och skådar ut över världen
Klockan två i natt
hördes skator (eller var det kråkor?)
Hördes
i en midsommartom stad
Solens varians skall minska
men aldrig ända till noll
*
Midsommar
Du finns som ett ljus
(ja, dolt bakom en fäll av grå moln, men i alla fall)
och när vi deriverar kurvan
som visar dagens tillväxt
finner vi att detta är nollpunkten.
Plus har tagit slut.
Nu blir tendensen avtagande
fram till nästa skifte.
Andraderivatan är mindre än noll.
Nu sitter dagen till vila på ett berg
och droppar faller från hattens brätte -
kallt stilla midsommarregn
förenar Atlanten med vårt grundvatten.
Så stilla denna kväll.
Regnets diskreta slagverkare stör inte
mer än vinden i ventilerna.
Svärdsliljors solbloss
i mörkgrön säv
en dag i juni
när solskeppets stäv
vänder sig bort
mot en annan rymd
men säven finns kvar
från solen skymd
*
Spår i gräset:
mitt eget som en grå skugga över ängen
och där, i ett skyddat hörn
en rådjurslega.
Spår genom midsommarlandet
Juni är en obeslutsam medelåldring som vandrar
från fönster till fönster,
dörr till dörr
Fåglar flyger oroligt i hans bröst
bak revbenens galler
Snart tar de vägen genom hjärtat
vid midsommar drar spovarna redan söderut
Juni tummar blomblad
Snart vissnade
I en försmak av augusti
dunsar åsktåget fram.
Ligger och lyssnar
tänker på grönskan
på fisktärnans vaksamma irrande över sjön
järnsparvens filande bland granarna.
Fågelungarna börjar bli stora nu
och hallonbuskarna skjuter upp.
Midsommaren glider förbi
med strömmen mot mörkret.
En svarthätta sjunger
i dess uttåg.
Åskan
inväntas bäst under tystnad
Bronsvagnen
går över himlen
En bonde hittar torsviggen
och prisar regnet
Gräsen och blommorna prisar
Maskarna och jordbakterierna prisar
*
Ängsullen böjer sorgset sitt huvud
under midsommarvinden
och den molnhöljda himlen. Det är
som talte vinden om det döende
året, medan göken ännu kallar:
först från norr, så väster
medan ängsullen böjer nacke
under midsommarvinden
