Rymden ljuder av toner.
Stjärnor hänger som klockspel.
Någon spelar dem
Med tygklädda klubbor.
Någon sträcker ut sig
Under en vittfamnande ek
Och lyssnar.
skip to main |
skip to sidebar
Vägen leder alltid någonvart
Poesi skall ha något av "känsla för det förunderliga". Här publiceras dikter jag skrivit sedan 1980 eller så. Ett urval av de som jag gillar bäst och som ibland kanske tangerar detta "förunderliga" som kan vara så svårt att finna och uttrycka.
Leta i den här bloggen
Kontakt
Jag kan nås på epost b.e.nilsson@telia.com. Vettiga frågor besvaras och ovettiga raderas utan omsvep.
Twingly statistik
Vägen leder alltid någonvart
Bloggarkiv
-
▼
2008
(96)
-
▼
juni
(16)
- BOTTEN UPP
- Vallmon, tiden
- Sommarsolstånd - idyller och undran
- Intryck från Abisko 2008 del 9 till 1
- All vår början bliver svår
- Nu kurar en trött liten människa ihop sig
- Gällivarevisan
- Futurister 1912
- Uti Sverige om himmelens vita sky
- VID SÄBYSJÖN
- Sverige
- Jag tänker mig mänskligheten
- Rymden ljuder av toner
- I TYRESTAOMRÅDET
- Isolerad, utstött, ensam
- Björktrastens tjatter
-
▼
juni
(16)
