och höjer en osynlig hand
mellan mig och solen -
gör en osynlig skugga
som sakta väcker kylan.
Ännu vet inte träden.
De bara anar drömmar
som skall växa i vitt
skip to main |
skip to sidebar
Vägen leder alltid någonvart
Poesi skall ha något av "känsla för det förunderliga". Här publiceras dikter jag skrivit sedan 1980 eller så. Ett urval av de som jag gillar bäst och som ibland kanske tangerar detta "förunderliga" som kan vara så svårt att finna och uttrycka.
Leta i den här bloggen
Kontakt
Jag kan nås på epost b.e.nilsson@telia.com. Vettiga frågor besvaras och ovettiga raderas utan omsvep.
Twingly statistik
Vägen leder alltid någonvart
Bloggarkiv
-
▼
2007
(150)
-
▼
september
(29)
- En disig höstdag i Stockholm, och jag tar ett besl...
- En gud
- Klockan
- Nu står någon mellan träden - höst
- Den ensamme målvakten
- Skuggboxare
- Därmed var gudarna döda
- Diktonius' tystnad
- Bergens tid är inte vår
- Se! Nu vrids tiden fram
- Skördevargen
- Råttan råder
- HÖSTTERROR
- Landsbygdsprogram
- Stendans
- två vita blommor
- Bergen lossnar från jorden
- Lommen och ryttarna
- Flaggorna
- Vad betyder tiden?
- Debattinlägg
- Buddhas gåva
- På myrarna flyger pärlemofjärl'ar
- Fragment
- Här växer natten
- Kapitalismens kronvrak
- Mognar
- Aftonens grårosa sidentapet
- I ett vindskydd vid Torne träsk
-
▼
september
(29)
