När Diktonius blev gammal
tystnade han.
Orden behövdes inte längre.
Dikterna fanns ju.
Stod som tussilago bland snöfläckar
vid en grusväg om våren;
de radades upp
som sädesskylar och höhässjor
i solig skördetid.
Rymden klövs av Elmers ord
när de blev svalor,
och skygga duvor
långt inne i skogen.