Det var tiden när universum krympt så mycket
att altt liv var dött - blott gudarna levde
och vred sig i plågor när förintelsen närmade sig.
Mörkret kröp in mot de döende stjärnorna,
vintergatornas ljusramper slocknade efter en
sista förtvivlad blinkning till ingenting.
Därmed var gudarna döda.
Och universum drog sig samman som en katt,
redo till språng
med spända muskler och ett skatt som fyllde Intet.