När hösthornets brösttoner bölar
och höstregnet faller i pölar
är själen stadd i författning
att göra en ojävig skattning
av livsgnistans glöd under snöfall
att leva till vår'n - eller dö, kall.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Vägen leder alltid någonvart
Poesi skall ha något av "känsla för det förunderliga". Här publiceras dikter jag skrivit sedan 1980 eller så. Ett urval av de som jag gillar bäst och som ibland kanske tangerar detta "förunderliga" som kan vara så svårt att finna och uttrycka.
Leta i den här bloggen
Kontakt
Jag kan nås på epost b.e.nilsson@telia.com. Vettiga frågor besvaras och ovettiga raderas utan omsvep.
Twingly statistik
Vägen leder alltid någonvart
Bloggarkiv
-
▼
2012
(137)
-
▼
oktober
(18)
- Svar till "Regnsång"
- I mitt Sverige
- Dimma
- Nuläget: löst
- För den drunknade
- Ibland verkar dikterna försvinna
- Bilkrasch- och BNP-höjar-haiku
- Solens lie
- Träd lutar sig trött
- Det sitter en man
- Humrar rimmar på slumrar
- Runovinden
- När hösthornets brösttoner bölar
- En skugga
- Utställning - höstmotiv
- Möte mellan diktare
- Sudda sommar
- EN TORSDAG VID TORNE TRÄSK
-
▼
oktober
(18)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar