Men när molnen inte stannar
och frågar dig om något
vad finns kvar att göra?
Däruppen far vinden bort
med kvalster, spindlar, sporer
och dessa moln
Som alltid vänder molnen sig bort,
sänker aldrig sig ned
för att fråga dig om något
Poesi skall ha något av "känsla för det förunderliga". Här publiceras dikter jag skrivit sedan 1980 eller så. Ett urval av de som jag gillar bäst och som ibland kanske tangerar detta "förunderliga" som kan vara så svårt att finna och uttrycka.
2 kommentarer:
Du återkommer i flera dikter att naturen kommunicerar med dig. Men inte molnen. De är undflyende, även när man är mitt uppe i dem på ett fjäll.Blir nyfiken på ditt intresse för kommunikation med naturen. Är det den ensamme vandrarens lyhördhet?
Ett träd kan man ju alltid "knacka på hos", så att säga, men det är lite svårare med ett moln!
Skicka en kommentar