Radion spelar tråkig orgelmusik
Hotar att börja med Mahler
Än sen - Jag har skapat ett fönster.
Ett eget fönster mot nästa lövsprickning.
Betrakta stenarna!
Meditativa klumpar med rockar av kartlav
De har satt sig att vila
På bädden av dvärgbjörk och krypande vide
Ett fönster
Innanför rutan känns inte vinden
Med smak av fjällhed och islossning
Stänger av Mahler och fortsätter drömma
Det är svart vinter
Tröttheten känns redan
Tänk på islossning
Tänk på luft som gradvis fylls av färger
Tänk på de blågrå bergen
En lövsångare skall komma upp från Afrika
Jag har målat honom en fjällbjörk
Och när allt annat tystnar
När vinden går till middagsvila
Skall lövsångarens toner
Höras över stenblocken vid Abiskojaure
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Den jämtländska fjällvärlden känns som mitt barndomshem. Jag har inte vandrat i Abisko, men jag vet att uppskatta naturen i fjällen. Sommaren i fjällen är sannerligen någonting att drömma om! Bilden jag har på datorns skrivbord är tagen från Vällistes topp mot Åreskutan. Det gör ont att se hur allt detta har exploaterats så hårt!
Fjällen vid Torne träsk är kanske lite bistrare än i Jämtland. Men det är fascinerande att vila på en fjällsluttning mitt på dagen när solen ligger på och allt blir tyst en stund - allt utom en ensam lövsångare som fortsätter sjunga!
Det låter härligt! (Om man glömmer bort den tunga packningen och skoskaven!)
Är man bekväm av sig gör man dagsturer med lätt packning (fältlunch) bara. Eller man kanske till och med har sådan tur att lövsångare och blåhakar sitter utanför ens rum i turiststationen och sjunger för full hals!
Det låter som en bra kompromiss. Man är ju ingen ungdom längre! Är lite avundsjuk på dina ornitologiska kunskaper.
Och efter en dags promenad i fjällbackarna kan man stoppa i sig en superb middag på Abisko turiststation. Själva anläggningen var väl tidvis något nedgången (nu är den upprustad) men jag har aldrig varit med om att de misslyckats med maten.
Och fåglar: det är roligt att veta vad det är för ena gynnare som kvittrar i närheten. Första bofinken jag hörde i år hade dock väldigt svårt att få fram den korrekta drillen! Undrar vad traktens bofinksdamer tyckte om den sångaren?
Det låter fint att bo på en turiststation. Vandrade från Stensdalen till Storulvån en gång med min pappa, men då sov vi i tält hela tiden.
Jag tror nog att bofinksdamerna hade överseende med de för säsongen lite ovana herrarna!
... eller också undrade de "men vad är det för en tönt!"
Jag tror att de uppskattar honom trots att hans drill inte är perfekt!
Skicka en kommentar