I ett luftskepp
På väg någonstans
Zeppelinare med avstängd motor
driver med vindarna
Släck kabinljusen;
gå med luftdraget
in i den magiska stunden
mellan solnedgång
och stjärnljus
Floder i det sista dagsljuset
Bergskedjors rökslöjor
Man kan stå vid rodret
och se ned på länderna
och undra vart vinden för skeppet
Det milda gula ljuset
Vinden
Mest tystnad
Inte mycket att göra
Vandra längs fönstren
och se kontinenten glida förbi
Någon gång
skall skeppet landa
vid randen av ett blånande berg
Men nu: bara se
det skälvande ljuset
och tänk på hur drömmarna
skall glida fram i lufthavet
som flygande frön
och landa någonstans
och slå rot
Drömmarna, tankarna
kan gå vart som helst
Eller hänga kvar här
i det dröjande gula ljuset
i all evighet
Aldrig landa
Omslutas av natten
av stjärnornas kärlek
Lyftas till rymdens svarta ängar
som en mindre gudomlighet
Eller återigen söka ljuset
och platsen att landa
En jord att vattna med blicken
så att blommorna vaknar
och lundarna fylls av dofter och liv
En mås glider bort på stela vingar
Vem vet
vilka lagar som styr skeppets färd?
Med rodret låst
förs det av drömmarna
mot en annan hamn