Några torkade strån. En bukett
på betongblocket. Kanske
ett par skrumpnade ängsklockor?
HVILANS BONING
DEN DÖDLIGES HOPP
OCH
MÖDANS BELÖNING
Fågelsången dör ut och försvinner
bland vissnande baldersbrå.
Marken är torr
skip to main |
skip to sidebar
Vägen leder alltid någonvart
Poesi skall ha något av "känsla för det förunderliga". Här publiceras dikter jag skrivit sedan 1980 eller så. Ett urval av de som jag gillar bäst och som ibland kanske tangerar detta "förunderliga" som kan vara så svårt att finna och uttrycka.
Leta i den här bloggen
Kontakt
Jag kan nås på epost b.e.nilsson@telia.com. Vettiga frågor besvaras och ovettiga raderas utan omsvep.
Twingly statistik
Vägen leder alltid någonvart
