Ge mig en tanke
Ge mig ett ord
Ge
mig ett frö
att sätta i jord
Ge mig en måne
Ge mig en sol
Ge
mig en vår
och en trädgårdstol
Tänk mina tankar
Skaka min
själ
Vårgalenskap
är väl aldrig fel?
Poesi skall ha något av "känsla för det förunderliga". Här publiceras dikter jag skrivit sedan 1980 eller så. Ett urval av de som jag gillar bäst och som ibland kanske tangerar detta "förunderliga" som kan vara så svårt att finna och uttrycka.
10 kommentarer:
Fin dikt !
Tackar!
Kanske kan det nu bli till en annan fin dikt om tiden runtomkring och efter denna sOMmar, som varit en aning speciell runtom i världen och nu med enormt jordskred i Nepal....
Nja, man vet ju aldrig när/om inspirationen hör av sig med någon idé!
Hoppas kan man ju alltid, även om mycket omkring en numera inte riktigt inspirerar till diktande men det kan ju ändâ finnas en del ljuspunkter att ställa upp emot detta, eller...?
Så länge solen går upp varje morgon kan man ju notera en ljuspunkt i världen (lite konstig reflexion, men det är bara jag som tänker...)
Tack för reflexion som inte alls verkar konstig,, även om en själv i sOMmar ocksâ sett mindre positiva sidor i allt solsken & ovanligt stark värme det gett ute i världen... Att kunna skriva eller dikta om'et kan väl dâ bli/vara en liten ljus punkt, eller...?
Kanske något fint höstlöv i solens sken kan ge upphov till något. Man vet aldrig vad naturlyriker hittar på!
OK, dâ kan man kanske med glädje se fram emot ny-a tillfälle-n till björnpoetisk naturlyrik och dâ kanske om sving-svängande löv i höstvindar...?
Inte omöjligt, bara inspirationen hör av sig med fräscha ideer.
Skicka en kommentar