Världspoesidagen

Här är en svit som jag skrev till Världspoesidagen, den 21 mars:


Vad är poeten annat än observatören av de inre och yttre rymderna, vars rön sedan rapporteras i ett mer eller mindre pompöst språk? Låt oss försöka, detta är intryck från morgonpromenaden uttryckta i fri vers:

Tallkronorna sprakar i vindkasten
Nu känns blåsten med ens ljummen
Bofinkarna låter självsäkra tonsäkra,
de har sjungit upp sig senaste veckan
Våren blåser in över världen!

 Eller om vi kör en stavelseräknad haiku:

Tallkronor brusar
Bofinkarna sjunger starkt
Vårblåst i Stockholm!

Eller varför inte ett försök med stavrim? 

Bofinkar bröstar av
bullriga drillar.

Vinden vänder
sinnet mot vår.

Blåsten bänder
vintern bort!

Och till slut lite gammaldags hederliga slutrim:

Vi trodde att vintern i landet var låst
Men nu kommer våren med ljummen blåst
som larmar och brusar i tallarnas toppar -
det finns ingen makt som våren stoppar!