Mitt i våren
står tiden stilla,
ett ögonblick
mitt i det lilla
livet ... och då ...
... börjar rödhaken drilla!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Vägen leder alltid någonvart
Poesi skall ha något av "känsla för det förunderliga". Här publiceras dikter jag skrivit sedan 1980 eller så. Ett urval av de som jag gillar bäst och som ibland kanske tangerar detta "förunderliga" som kan vara så svårt att finna och uttrycka.
Leta i den här bloggen
Kontakt
Jag kan nås på epost b.e.nilsson@telia.com. Vettiga frågor besvaras och ovettiga raderas utan omsvep.
Twingly statistik
Vägen leder alltid någonvart
2 kommentarer:
Nej, våren kan ses som uppbrottstid men än har inget hänt mot O.P. Sturzen-Beckers 1830:
http://sv.wikisource.org/wiki/År_1830
"Men herrar professorer,
de moget vise män,
de sutto helt trankila,
som där de sitta än.
De läste kyrkofäder,
de skrevo romersk vers,
de ritade trianglar
och bågar kors och tvärs.
De täppte lufttätt in sig
uti sin kammarvärld,
och stekte husligt äpplen
i mörjan på en härd."
Nå, 'mörja' var ett nytt ord för mig. Men steka äpplen i mörjan kanske inte är så dumt ändå?
Skicka en kommentar