söndag 5 maj 2013

Asteroiden Ekelöf




Ser jag Ekelöf? -
han ser mot mig
sned mun nedom baskern
och talar
om mitt jag som inte tycker om …

Jag vill inte prata med farbröder som luktar sprit

Han talar om något
som jag inte vill veta.
Varför skulle jag vilja veta?
Han ramlar i fyllan och villan
och slår näsan platt -
sitter sedan och tittar,
snett leende.
Och jag känner motståndet -
du får inte prata om mig
mer än vad jag pratar om mig.

Jag vet nog lite om hans Sverige
och hur det luktade illa

luktade sprit och vägglöss

fotogenlampornas mörker.

Det är borta nu
Vi vänder oss mot rymden.
I kosmos svävar asteroiden Ekelöf dock
och ser mot mig
och verkar vilja tala
trots att jag inte vill.
I blicken finns oförståelsen mellan generationer.
Så jag glider bort
från hans blick.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Han var min stora poetiska förebild när jag var ung. Visste inte att han söp.Fast det hade ju inte gjort nån skillnad.

Björn Nilsson sa...

Han hade sina för- och nackdelar, om man säger så ... och poesin blev nog inte bättre av krökandet!